Främling i sitt eget land

Nyårsfirandet, rosh hashana, är en av de största högtiderna i den judiska kalendern. Det firas varje år i september eller oktober.
– Man önskar varandra ett sött nytt år. Det symboliseras av att vi äter äpplen doppade i honung, berättar Saskia.
Fast för henne och Rebecca har SJU-Upp gett mycket mer än en plats att fira sina högtider. Föreningen har gett dem en plats där de kan reflektera över sin egen plats i samhället.
– När jag var yngre såg jag det som att jag måste välja, att man måste vara antigen jude eller svensk i första hand. Nu känner jag att jag kan vara någonstans mittemellan, eller båda delarna, säger Rebecca.
– Som judisk och svensk kanske man inte känner sig helt ”hemma” i Sverige. Samtidigt kan det vara svårt att passa in i den judiska församlingen om man är uppvuxen i en sekulär miljö, säger Saskia.

Det kan innebära att inte känna sig hundra procent svensk, men samtidigt inse att man inte kan så mycket om det där som skiljer en från andra. Inom ramen för SJU-Upp har de fått möjlighet att diskutera och träffa andra i liknande situationer, samtidigt som de lär sig mer om judisk kultur och judiska traditioner.
Det finns inga säkra uppgifter på hur stor del av Sveriges befolkning som är judar, men enligt Judiska centralrådet i Sverige bor det omkring 20 000 judar i landet. Det låga antalet gör att många som växer upp i glesbygden aldrig träffar andra människor i sin egen ålder som delar deras tro och traditioner. Så var det till exempel för Saskia under hennes uppväxt i Dalarna.
– Min pappa bor i USA och när jag var liten bodde jag i ett judiskt kollektiv i Woodstock. Sen flyttade vi till Sverige. För mig var judendomen något som hörde ihop med landet, i USA firade man Chanukka, i Sverige firar man jul.
nbsp;På en av de första pubkvällarna föreningen ordnade träffade hon en kille som hade liknande erfarenheter. Även han var uppvuxen i Dalarna utan judiska kamrater. Det visade sig att de bott bara 20 minuter ifrån varandra.

Den judiska studentföreningen i Uppsala erbjuder inte bara en möjlighet att träffa nya vänner.
– Den ger en form av trygghet, säger Saskia. I Sverige är det många som glömmer att skilja på judar och staten Israel.
Både hon och Rebecca upplever att de som judar ofta ställs till svars för Israels handlingar, oavsett vad de själva tycker om dem och oavsett hur liten koppling de har till landet. Under attacken mot Ship to gaza-konvojen förra sommaren kände de sig ofta ifrågasatta.
– Inom SJU-Upp kan vi ventilera sånt här. Det är skönt att kunna diskutera med andra som har liknande erfarenheter. Inom föreningen finns alla olika politiska grupperingar representerade. Där blir det okej, det är ingen som säger att du har en åsikt bara på grund av din bakgrund, förklarar Saskia.

Idag är Saskia stolt över att ha varit med och startat SJU-Upp efter en tids vila, även om hon fortfarande har svårt att berätta om sin judiska bakgrund.
– Hade du frågat mig för tre år sedan så hade jag sagt nej nej nej. Det sitter i släkten, min farmor flydde från Ryssland och vi har alltid uppmanats att hålla tyst om det. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att kunna vara öppen med vem man är, hur ska man annars kunna samtala med andra?
För Rebecca har det snarare varit tvärtom.
– För tre år sedan hade jag inte tyckt att det var något problem att ställa upp i tidningen, idag har jag insett att det inte är helt oproblematiskt.
En händelse som fick Rebecca att fundera över sin roll i samhället var när hon följde med sin mormor till synagogan i Stockholm då Israels 60-årsdag uppmärksammades. Efter talen av bland andra Mona Sahlin och Fredrik Federley uppmanades deltagarna att gömma programbladen innan de lämnade lokalen. Orsaken var att de hade Israels färger på framsidan. För att ta sig in eller ut ur lokalen var de tvungna att passera metalldetektorer och utanför byggnaden var det högljudda protester.
– Ska det vara så här? Jag är ju svensk, tänkte jag, berättar Rebecca. Jag kände mig som en främling i mitt eget land. Det var hemskt att se alla dessa 70- och 80-åringar slussas ut med poliseskort och det fick mig att inse att vissa kanske inte vill att vi ska vara här, säger Rebecca. Jag tycker absolut att om man har en åsikt så ska man agera. Samtidigt vill jag kunna ha på mig min Davidsstjärna utan att vara rädd för effekterna.

Det nya året har just börjat. Enligt den judiska traditionen skapades jorden för 5772 år sedan och vid nyår bedömer Herren vad människorna har gjort under det gångna året. Årets första tio dagar, fram till jom kippur, är en tid för eftertanke och försoning.
– Det handlar bland annat om att be om förlåtelse och att vara förlåtande mot andra, förklarar Saskia.