Nedkopplad

Måndag. Min morgonrutin är förstörd. Istället för att ta med kaffekoppen till datorn så satt jag apatisk vid köksbordet i en kvart. Detta följdes av en grundlig genomgång av dagens tidning. Det händer mindre i Dalarna på en vecka än vad det gör i bloggvärlden på ett dygn. Garanterat. Men efter frukosten så var det dags att lämna Dalarna för att ta tåget till Uppsala. Att resa med SJ nästan kräver tillgång till internet. Dels för att kunna försäkra sig om att man har skrivit ner rätt bokningsnummer och tidpunkt för avgång, och dels för att kunna se efter om SJ har meddelat några förseningar. Men ingen har väl spårat ur över att inte ha hundra procent koll på sitt liv? Jag kom trots allt hem välbehållen och på utsatt tid. Däremot är jag redan uttråkad, och min ytterst osympatiska vän bara skrattar åt min tristess när jag ringer och klagar på mitt analoga liv.

Tisdag. Jag har nog aldrig sms:at så mycket som jag gjort idag. Jo, jag är lite skeptisk till det där med att ringa folk. (Eller så tycker jag bara att det är lite pinsamt att erkänna att jag redan avverkat tre timslånga telefonsamtal idag.) Att öppna månadens telefonräkning kommer kräva mod. Men vad ska jag göra då, när jag måste skicka iväg ett sms eller ringa ett samtal varje gång jag vill ta reda på när en buss går?
För övrigt så var jag extremt sugen på att äta fisk idag, men eftersom mina matlagningskunskaper är aningen bristfälliga så behöver jag recept oavsett vad jag ska laga. Först idag insåg jag mitt enorma behov av att snarast möjligt införskaffa en kokbok. Hur mycket kan man förlita sig på tasteline.com egentligen? Internet, var är du när jag behöver dig som mest? Jag köpte för tusan till och med fel sås Ja, jag VET att man inte äter bearnaise till fisk, men jag hade behövt internets hjälp för att hjälpa mig själv. Hollandaise och bearnaise, det låter ju exakt likadant?

Onsdag. Mitt största problem med att inte använda internet är nog att jag inte har tillgång till något lexikon eller någon synonymordlista. Jag älskar synonymer.se som den syster jag aldrig haft. Jag är väldigt förtjust i ord, och jag är oftast mycket noggrann med att använda rätt ord vid rätt tillfälle. Därför dubbelkollar jag ord som jag inte är 100 procent säker på innan jag använder dem. Fram tills idag, då. Jag fick ett sms av en kompis, som berättade att hennes pojkvän var sjuk – och jag svarade med att skriva att hon skulle sända honom mina ”kondoleanser”. (Jag tyckte av någon outgrundlig anledning att ”krya på dig” var ett lite för uttjatat uttryck.) Antagandet jag nu gör om att jag inte klarar av att interagera med människor utan lexikon grundar jag på svaret jag fick: ”Han har inte dött än”. Ojdå.

Torsdag. Idag har jag haft två problem. Det första är att jag verkligen vill läsa nyheter. Jag är trött på både Rapport och Aktuellt. Jag vill vara selektiv – jag vill välja mina nyheter själv Så med förhoppningen att få tag i Dagens Nyheter och dess kulturbilaga begav jag mig till närmaste affär. Där fick jag istället den fantastiska möjligheten att välja mellan Sveriges två största kvällstidningar. Jag valde tidningen med mest spektakulär rubrik och försökte trösta mig med tanken på att en liten övning i kritiskt tänkande kanske inte är helt fel ändå. nbsp;
Dagens andra problem är att det finns en film jag vill se. Jag vet bara inte vad den heter eller vad den handlar om. Om jag bara fick googla ”bionyheter” så vet jag med säkerhet att filmen jag letar efter skulle dyka upp på en sekund. Men tji, det får jag inte. Istället så sitter jag med tv:n igång konstant och hoppas (hittills förgäves) på att en välbekant filmreklam ska dyka upp på min tv-skärm. nbsp;
Men det är inte bara nackdelar med att inte använda internet, faktum är att jag idag faktiskt upptäckt en enastående sak. Jag behöver inte kolla upp något själv Det här kanske inte är ett jättebra tips för att få en långvarig vänskapsrelation att fungera, men prova att vara utan internet, om så bara för att få yttra följande mening: ”Jag använder ju inte internet, så du kan väl kolla upp det ” Det känns overkligt bra, jag lovar.

Fredag. Jag vet inte hur mycket pengar jag har. Ärligt talat så hade jag ingen aning om att jag hade ett tvångsmässigt behov av att kolla min internetbank ungefär två gånger om dagen. Att uppsöka en Swedbank-automat bara för att få tag i ett kontoutdrag känns inte riktigt aktuellt, så jag får leva i ovisshet ett par dygn till – och hoppas på att kortläsaren fortsätter att godkänna mina köp.
Och okej, jag tar tillbaka allt jag sa om att det på något vis skulle vara skönt att låta andra kolla upp saker. Jag kan inte med ord beskriva hur frustrerande det är när man på ett pedagogiskt sätt försöker förklara vad det nu är man vill ha reda på, och personen som ställt upp på att hjälpa till verkligen inte förstår vad man menar. Det är inte roligt på en fläck. Jag känner mig missförstådd.

Lördag. Det jag saknar mest med att inte få kolla facebook är att jag måste dra upp persiennerna för att ta reda på vilket väder det är ute. I vanliga fall brukar det räcka med att logga in för att få de uppgifterna. Och så undrar jag lite över vad folk har bakat och ätit till middag den här veckan. Någon kanske till och med har städat jättefint? Nä, jag ska sluta ironisera över värdelösa facebookuppdateringar. Jag är förmodligen bara avundsjuk eftersom jag undermedvetet känner mig lite utanför gemenskapen.

Söndag. Det är söndag kväll, och jag sitter framför tv:n och suckar över alla reklamer som jag har sett hundratals gånger den här veckan. Ja, jag har sett ofantligt mycket mer på tv än vanligt, det måste jag erkänna. En söndag som denna skulle jag gärna spendera med att läsa igenom alla bloggar jag följer och se efter om någon har lagt upp nya bilder på bilddagboken. Men istället måste jag fortsätta leva mitt liv i min egen lilla bubbla, vilket ändå känns helt okej...tror jag? Fast samtidigt är det faktiskt söndag idag och jag är i stort behov av verklighetsflykt Har det inte kommit ut några nya serier? Måste jag verkligen titta på repriser från 2008 bara för att jag inte har tillgång till något så simpelt som internet? Men det är trots allt bara några timmar kvar innan jag får koppla upp mig igen – jag överlever förhoppningsvis.
Det är tur att det är första veckan i januari – en relativt lugn vecka. Om det hade varit mitt i terminen så hade jag nog inte vågat vara utan internet så här länge. Allt meddelas ju på internet Inställda föreläsningar, scheman, information om ändringar – vi har till och med en grupp på facebook där vi diskuterar grupparbeten och där vi bestämmer vilka tider vi ska ses. Man anmäler sig till tentor, skickar studieförsäkran och kanske läser man till och med kurslitteratur på nätet. Visst skulle nog alla problem gå att lösa utan att använda internet, men vilken tid det skulle ta
När klockan slår över till måndag, 00:00, så går jag ut på internet. Vad har hänt sedan sist, vad har jag missat? Jag kände mig faktiskt lite förväntansfull när jag gjorde min entré på facebooks startsida för första gången på en hel vecka. Och det var inte utan lite spänning i kroppen som jag äntligen fick smyga in på DN:s kultursida igen. Jag drog igång en låt på spotify (älskade underbara saknade spotify ) och surfade omkring och njöt av friheten. I två minuter.
Allvarligt talat, om det enda som har hänt i mitt internetliv på en vecka är att någon har kommenterat ett foto och att jag har missat den storslagna nyheten att Sean Banan är först ut i melodifestivalen, då kan jag lika gärna vara utan internet en vecka till. Men först ska jag bara titta på serier. Och läsa nyheter. Och bloggar. Och svara på mejl. Och lyssna på musik. Men sen så ska jag logga ut. Kanske. Eller kanske inte...

Cecilia Larsson

nbsp;