Loughcrew är det verkligt gamla Irland, med historia som sträcker sig 4 000 år tillbaka i tiden.
Foto: Ellinor Skagegård

Dåliga framtidsutsikter för Irlands unga


Det ser inte ljust ut för de unga på Irland. Ellinor Skagegård har träffat några av alla de irländska studenter som lämnar den gröna ön för att söka jobb.

I en nedgången lägenhet på Botanic Road, 20 minuters promenad från centrala Dublin, bor Kevin Halligan tillsammans med två andra studenter. Glödlampan i köket ger knappt ifrån sig något ljus och kylan får håren att resa sig på armarna. Elen är dyr och betalas med ett kort som sätts in i en apparat som tickar ner summan, ungefär 20 euro var tredje dag. När pengarna är slut blir allt svart.
Kevin står och lagar kvällsmat i köket, trots att klockan hunnit bli halv tio. Han är ursprungligen från Skottland men hela hans familj flyttade till Irland för tio år sedan, när det var lätt att få jobb här. Nu läser han sin sista termin på en utbildning inom teknologi. Stressen syns i det trötta ansiktet. Han har pluggat hela dagen och har dessutom fått ett negativt besked. Han fick inte det jobb han hade sökt hos ett företag i Nederländerna.
– Det var den andra intervjuomgången. Men de ringde i dag och sa att jag inte varit tillräckligt entusiastisk. Jag kände mig så stressad och nervös – och då är det svårt att låta entusiastisk.

Kevin är en av alla de studenter som förmodligen inte kommer att få ett jobb på Irland när han är klar med sina studier. Anledningen är den ekonomiska kris som drabbade landet år 2008, och som nu gör att unga lämnar den gröna ön likt lämlar. En generation som växte upp med att alltid ha pengar och inte behövde tänka på sparande lever nu i en helt annan verklighet. Irland kallades under åren 1995 till 2007 för Den keltiska tigern på grund av den snabba ekonomiska tillväxten i landet. Ekonomin blomstrade och framför allt byggbranschen, där en femtedel av landets arbetare jobbade, rusade framåt. Priserna på fastigheter steg med 500 procent mellan 1994 och 2006. Trots varningstecken saktades inte hetsen ner, och när ekonomin slutligen överhettades och krisen slog över landet var det med stor kraft. Värst gick det för Anglo Irish Bank, som var en av de banker som lånat ut pengar i massor, och utan säkerhet, till alla som ville bygga och köpa fastigheter. Pengar som nu inte kan betalas tillbaka. Från att ha varit ett land där unga inte behövde bekymra sig om morgondagen och där vem som helst kunde få ett lån utan problem råder nu hög arbetslöshet och mängder av unga irländare emigrerar utomlands för att kunna få jobb.

I och med att det är så svårt att få ett arbete väljer allt fler att studera, och de studerar allt längre – och för studenter kan livet vara ganska gott, åtminstone om man kan ta del av de bidrag som ges av staten. Bidragen får man om ens föräldrar tjänar under en viss summa, annars förväntas man bli försörjd av dem, eller om man studerar på annan ort och därför inte kan bo hos sina föräldrar. Kevin får 188 euro i veckan, eftersom han är en äldre student. Det är lika mycket som man får om man är arbetslös. Rent ekonomiskt klarar sig de flesta på den summan. Men Kevin har testat på att vara arbetslös under ett år och det vill han inte uppleva igen.
– Jag levde bra, hade okej med pengar och så, men blev totalt förslappad. Efter ett år bestämde jag mig för att det fick vara nog och gick tillbaka till studierna igen.
Just sådan är situationen för många unga irländare. De fortsätter plugga, i brist på annat. Men när de sedan ska ut på arbetsmarknaden finns inga jobb. Att flytta utomlands är dock inget som oroar Kevin, han har ju redan brutit upp från Skottland en gång i tiden. Men ur ett större perspektiv är han mer orolig.
– Det är ju verkligen inte bra att alla unga och välutbildade lämnar landet. Inte för att låta cynisk, men jag tror att det är de mer motiverade och, ur ett ekonomiskt perspektiv sett, viktiga människorna som flyttar utomlands.
I centrala Dublin märks inte mycket av lågkonjunkturen, även om reaskyltarna kanske är lite fler här än i andra storstäder. Om inte annat så blomstrar ännu turismen. Men på den irländska landsbygden är situationen annorlunda. Butiker och företag lägger ner och unga flyttar därifrån.
Småstaden Kells med sina fyratusen innevånare ligger en timmes snabb bilkörning norr om Dublin. Här ligger pubarna i rader, även om de är färre nu än under de goda åren. Kara Riley och David Brady sitter inne på The Tea Room och smaskar på blåbärspannkakor med lönnsirap, medan de pratar om framtiden på Irland.
Kara har en examen i arkitektur och design. För tio år sedan, när byggbranschen var stor, fanns det mängder av jobb – men nu är det näst intill omöjligt att få anställning. Studenterna har inte ens kunnat få de praktikplatser som ska ingå i undervisningen. Kara har nu tagit ett års uppehåll i studierna, innan hon fortsätter med en masterutbildning.
– Jag hoppades på att kunna ordna något jobb eller en praktikplats själv. Men det finns verkligen ingenting. I stället jobbar jag som simskolelärare ett par dagar i veckan.

Jobbet som simskolelärare är visserligen inte det hon önskat sig, men gång på gång påpekar hon hurlyckligt lottad hon är som överhuvudtaget har en försörjning.
– Jag har verkligen haft tur. Allt handlar om att man känner någon, att man har kontakter. Jag skulle inte fått jobbet om inte min mamma jobbade där. Det är så här det ser ut. Folk som har universitetsutbildning kan inte ens få jobb på snabbköpet.
David håller med. Även han jobbar med något annat än det han är utbildad till. Utbildningen inom sportterapi och massage försöker han utveckla genom ett eget företag, som han bedriver på fritiden. Men för att få ihop till uppehället jobbar han som murare. Liksom Kara har han fått jobbet tack vare kontakter, hans pappa är en välkänd murare i Kells. Och även om han är glad över att ha ett arbete finns drömmen om att kunna göra det han verkligen vill. I sommar packar han väskan och flyttar till Australien på obestämd tid.
– Jag lämnar inte landet för att få ett jobb. Jag lämnar landet för att komma bort från ett jobb som jag inte vill ha. Om jag stannar här kommer jag alltid att ha murandet. Det känns hemskt att säga så, när så många inte har något jobb alls. Men det är inte det här jag vill med mitt liv.

Även Kara är medveten om att det kan bli svårt för henne att få göra det hon vill på Irland. Tanken på att flytta utomlands har slagit henne många gånger. Och hon är inte den första. I en undersökning där 1 thinsp;200 irländska studenter deltog svarade ungefär 70 procent att de troligen kommer att flytta utomlands för att få ett jobb. De flesta flyttar till Australien, som har blivit ett slags irländarnas Eldorado med löften om solsken och jobb i mängder.
– Varje vecka är det någon jag känner som flyttar. Det känns hemskt. Inte minst för min egen skull, att alla försvinner. Jag kan absolut tänka mig att flytta för att få jobb. Till England först och främst eftersom det är närmare – Australien känns väldigt långt bort. Men det är här på Irland jag vill slå mig ner och skaffa familj.
Kanske blir denna generation ett märkligt inslag i Irlands moderna historia, utspridd över världen som den är. Men både David och Kara tror att de flesta kommer tillbaka – de bara bidar sin tid i väntan på att Irland ska komma på fötter igen.

Ellinor Skagegård


Annons

Annons

Läs mer

2023-05-23 09:06
Automatiserade CV-skanningar inom arbetsrekrytering har ökat i popularitet under de senaste åren — metoden används…
2023-02-09 14:55
“What does Gen Z have against motherhood?” undrar Spectator. Fler får barn allt senare, många uttrycker oro inför…
2023-01-28 14:55
Längs med Östra Ågatan ligger ett litet gult hus på en innergård. Utanför dörren hänger en lampa som lyser upp en…