Tungrodd träning

Uppsala akademiska roddarsällskap, UARS, har sitt klubbhus en kort promenad från båthusen vid Fyrisån ute på campus Ultuna. Civilingenjörsstudenten Anders Backéus möter upp i duggregnet och visar vägen till vattnet.
– Det är lite synd på vädret, men vi ger oss ut även om det är noll grader och snöblandat regn, så oss gör det inget om det duggar lite.
Nere vid båthusen är det liv och rörelse. Det är många som ska träna och när ett gäng killar plötsligt kommer bärandes på en 18 meter lång åttamansbåt får Anders ducka. Klubben förfogar över ett trettiotal roddbåtar, både sculler och enkelåra, för mellan en och åtta personer. De nyare båtarna är gjorda i kolfiber och förstärkta med kevlar, medan de äldre är mer robusta och tillverkade i glasfiber. Långt tillbaka var båtarna av trä, men det är ett alldeles för tungt material för att uppnå bra tider på tävlingarna. De flesta av båtarna har köpts begagnade, en ny enkelårsbåt för åtta man kan kosta 300 thinsp;000 kronor. Det är den typen av båt som används under de välkända tävlingsracen mellan Oxford och Cambridge – och är det Anders och hans klubbkamrater ska träna med idag.
– I alla klasser kan man ha en styrman, cox, men det används främst i åttamansbåtarna. En riktigt bra cox är som en coach på vattnet – han eller hon kollar så att roddarna sätter i årorna snabbt nog eller begär mer acceleration. Det finns alltid saker som coxen kan förbättra.

Dagen till ära har roddarna både en cox och en motordriven gummibåt till hjälp. I gummibåten sitter en av de mer erfarna roddarna i klubben, Thomas Goecke, som är med då och då för att ge tips och råd. Han kör strax bakom roddbåten för att kunna kolla hur de olika roddarna sköter sig. UARS deltar i en rad olika tävlingar, bland annat Akademiska rodden i Uppsala, nationella regattor och SM. Givetvis finns en särskild tävling mellan Uppsalaroddarna och dem i Lund, liksom mellan Oxford och Cambridge, men på senare år har Lund haft svårt att fylla laget.
– Det är en gammal tradition, och lite av den anledningen som klubben grundades – man ville efterlikna de anrika lärosätena. I år hoppas vi på en bra tävling – vi firar nämligen tjugoårsjubileum i klubben.

UARS har ungefär hundra medlemmar, varav ett trettiotal tävlar, och man måste inte vara student för att få vara med. Klubben anordnar läger flera gånger årligen och roddskola två gånger om året, en gång på våren och en gång på hösten. Det brukar vara mellan åtta och sexton deltagare som tränar en till två gånger om dagen i tio dagar.
– Tanken är att man ska vara nybörjare, och det är klubbens ansvar att få deltagarna att stanna i klubben. Det brukar gå bra, tre fjärdedelar brukar faktiskt gå med efter roddskolan.
Det var genom roddskolan som Anders själv fastnade för rodden för fyra år sedan, när han var ny i Uppsala. Hans intresse för sporten väcktes under OS 2008, första gången han såg sporten utövas, men det var först när han kom till Uppsala som han själv började utöva den. Efter att ha spenderat förra året på utbyte i Australien, med mycket roddträning, har han bestämt sig för att satsa på riktigt. I dagarna får han svar på hur det gick på uttagningen till det svenska landslaget i rodd.
– Det kändes bra på uttagningen, så jag hoppas på ett positivt besked. Inom rodden är det väldigt varierande hur länge man har hållit på – Lassi Karonen började ro när han pluggade i Uppsala och han ska nu ställa upp i sitt andra OS, så man kan komma långt även om man börjar sent.

Anders tränar mellan tio och tolv 90-minuterspass i veckan för att få upp farten om han skulle komma med i landslaget.
– Som student har man ganska mycket frihet, även om man läser en tung utbildning som civilingenjörsprogrammet. Jag känner att jag börjar få bra tider på vattnet nu, fysiken var bra redan innan, men jag har lärt mig att få ut det på vattnet också. Ska jag komma med i landslaget så måste jag träna mycket och verkligen satsa.
Uttagningarna till landslaget görs i början av året för att tidigt få fram ett lag, men i UARS har man uttagningar först på hösten, för att låta medlemmarna träna så mycket som möjligt och få fram det bästa underlaget. Den genomsnittlige medlemmen tränar mellan tre och åtta pass i veckan, berättar Anders och förklarar att roddträningen är väldigt allsidig och ganska skonsam eftersom man inte lyfter den egna kroppstyngden. Själv kombinerar han rodden med styrketräning, löpning och cykling. Under vinterhalvåret är det roddmaskin på gym som gäller – först när isen lossnar någon gång i april går roddarna ut på Fyrisån. Sedan tränar de framförallt utomhus fram till början av november. På sommaren har de gemensamma träningspass på vardagarna och elitträning på helgerna.
– Det är ganska tungt att ro, men det bra är att träningen är både anaerob och aerob – man tränar både styrka, snabbhet och mjölksyratolerans. Rodd är till sjuttio procent ben, resten är bål och rygg – armarna behöver inte arbeta så mycket, själva draget går av bara farten. Ett vanligt race är två kilometer, och så fort man håller på några minuter kommer uthålligheten in.
Ett konstaterande som bekräftas av Thomas när gummibåten kör upp jämsides med killarna som rott några kilometer på Fyrisån och är på väg tillbaka till basen – trots att regnet piskar dem i ansiktet och de knappt har några kläder på sig fryser de inte, däremot har de rödblommiga kinder och lätt ansträngda ansiktsuttryck. Thomas kommenterar på rodden och ger var och en av killarna tips på vad de bör förbättra.

Det som gör en bra roddare, eller snarare ett bra roddteam – är samstämmigheten i årtagen. Även om de flesta roddare är kraftigt byggda, starka och långa är det tekniken som är absolut viktigast. Är roddarna inte samstämmiga förlorar de mycket tid.
– Många är bra på roddmaskinen, men inte så bra på vattnet – det är en kombination av styrka och teknik. Generellt är det bra att vara tung eftersom du ska driva båten horisontellt, men det finns olika viktklasser inom rodden. Coxen är undantaget – där gäller det att vara så liten som möjligt, även om minimivikten är 55 kilo.
Liksom coxen vill man att båten ska väga så lite som möjligt, och det är därför nya båtar tillverkas i kolfiber, som är ett väldigt lätt material.
– När du sitter och ror vill du att kraften ska gå ut genom årorna och ner i vattnet. I de äldre träbåtarna försvinner en del av kraften in i materialet.
Båtarna är mycket tunna och som tidigare beskrivits är de förstärkta med kevlar där roddarna sitter. Ytterst finns ett lager av gelcoat som skyddar materialet och samtidigt minskar friktionen. Blir en båt skadad försöker medlemmarna i klubben först och främst laga den själva, men blir det en större skada måste båten lämnas in för reparation. Eftersom UARS inte har några sponsorer är det medlemmarna själva som skrapar ihop pengar, bland annat genom att arbeta som funktionärer på Akademiska rodden, en tävling som anordnas av Akademiska hus en gång om året. Medlemsavgiften till klubben ligger på 625 kronor för studenter och 825 kronor för övriga.

UARS är i dagsläget inte anslutet till Uppsala universitet, även om medlemmarna hoppas att klubben ska bli det i framtiden. Anders berättar att lärosäten utomlands ofta är mer intresserade av att synas genom idrotten än lärosäten i Sverige.
– Jag tycker att det vore ett bra sätt för Uppsala universitet att synas, det skulle gagna alla parter om man syntes mer i idrottssammanhang. Rodd är inte längre någon överklassport, även om den var det från början – när det var en universitetsidrott och de enda som läste vid universiteten var unga män från rika familjer. Det är fortfarande en av de mest högutbildade idrotterna, men idag handlar det just om utbildning och inte om klass.