Direktör Ann Fust

Vårt möte har flyttats några timmar då Ann Fust blivit kallad till Arbetsgivarverket under förmiddagen. Nu har vi en dryg halvtimme, innan hon ska vidare till ett möte med kommunen som börjar klockan 18. Under första intervjufrågan ringer hennes mobiltelefon; som hon stänger av.
Jag tänker på någon i hög hatt som utnyttjar proletärer när jag hör ordet ”direktör”.
– Så hade kanske jag också tänkt om man ser lite tillbaka i tiden, men nej. Det betyder bara att jag är överst i hierarkin vad gäller administration. Jag tror möjligen att titeln kan ha betydelse utomlands, men för de flesta här är jag nog ”Ann”.

Arbetet handlar snarare om möten, möten och åter möten. Som huvudadministratör går arbetet ut på att ”prata med väldigt många människor” som Ann Fust beskriver det.
– Det handlar om att få saker på plats, se vad som händer och vart vi är på väg – hur vi kan uppnå mål och strategier i verksamheten.

Som universitetsdirektör är Ann Fust chef över förvaltningen, där allt inom universitetets ekonomi, personal, juridik, information och så vidare ingår. Jämte rektor och prorektor utgör hon det som kallas ”universitetsledningen”, alltså de högsta hönsen vid Uppsala universitet – där det dock är rektor som har övergripande ansvar. Tillsammans med åtta andra är Ann Fust också del i rektors ledningsråd – ett rådgivande organ där bland andra Uppsala studentkår finns representerade.

Hur långa arbetsveckor det avancerade samordnandet av alla avdelningar innebär vill Ann Fust inte berätta – mycket av respekt gentemot sina kollegor som hon inte vill ska känna press.
– Jobbar man som chef på den här nivån får man vara beredd på mer än 40 timmars arbetsveckor. Men jag brukar vara försiktig med att prata om det, även om alla vet att jag jobbar mycket, säger hon, och fortsätter:
– Det är inget självändamål, och ingenting som jag kräver av mina medarbetare. Man måste kunna ha ett liv utanför arbetet, ha familj och andra intressen. Flera har många och svåra arbetsuppgifter nbsp; och lägger ner ett stort engagemang: Jag ser en stor lojalitet mot universitetet.

Med föräldrapolicy som förbjuder alltför sena eller tidiga möten och genom att prata om stressbördan på medarbetarsamtalen hoppas Ann Fust skapa en miljö där man känner att normala heltidsveckor räcker.
– Min chefsfilosofi är att man ska kunna ha svackor ibland, en arbetsmiljö som inte klarar det är omänsklig.

Ann Fust verkar trivas med sina kollegor. Under intervjun beskriver hon dem med ord som ”helt fantastiska”, och ”otroligt ambitiösa” – och trycker på att det är svårt att själv vara bra utan bra medarbetare. Ett jobb som inte involverade andra människor skulle hon inte kunna tänka sig.
– … det är kanske på grund av min bakgrund? föreslår Ann Fust och syftar på att hon i grunden är socionom – någonting hon utbildade sig till i Lund. (”Jag trivdes jättebra i Lund, läste ekonomi där också ”)

Men alla människor är också en utmaning, oundvikligen.
– Vi är en stor organisation och det kräver mycket att få förankring.
Hade du velat ha en mindre demokratisk organisation?
– Nej. Beslut är ju inte effektiva förrän de fått fäste. Det är ju lätt att fatta ett beslut, svårare att få det att fungera sen.

Universitetsdirektören och resten av förvaltningen huserar idag i det så kallade ”skandalhuset”, i anslutning till universitetshuset. När det förra året lades fram planer och ritningar för ett nytt förvaltningshus väckte det stor debatt. Facebookgruppen ”Rädda Botan”, där medlemmarna tyckte den planerade byggnaden låg för nära Botaniska trädgården och förfulade stadsbilden, samlade snabbt hundratals medlemmar. Ett flertal kritiska debattartiklar publicerades i dagspressen. Statens fastighetsverk nbsp; och länsstyrelsen var båda kritiska till byggplanerna, och dagarna innan det här reportaget går i tryck har ett nytt förslag – där byggnaden ligger något längre bort – lagts fram.

Ann Fust hoppas att byggnaden kommer på plats så småningom, ”av verksamhetsskäl”, som hon säger.
– Vi vill att förvaltningen ska vara tillgänglig och öppen. Det ska vara lätt att komma dit och få tag på människor. Så är de inte idag.
Huruvida hon själv sitter kvar och får flytta in i ett nybyggt kontor vet hon inte. Det beror på om och när bygget kommer igång.
– I bästa fall står det klart 2017. Jag är ju 64 då.

När Ann Fust tillträdde var det i en mansdominerad universitetstopp. Idag ser detta annorlunda ut; med en kvinnodominerad universitetsstyrelse (konsistoriet) och fler kvinnliga än manliga avdelningschefer på förvaltningen. Därmed läggs Uppsala universitet till de många miljöer Ann Fust befunnit sig i där andelen kvinnor ökat under tiden. När Ann Fust själv rekryterar tror hon att hon som kvinna kanske känner igen kvinnors kompetens i högre utsträckning än män gör, och därför också anställer fler. Men de två senaste rekryteringarna hon gjort har varit män.
nbsp;– Jag tror på blandade miljöer och det hade varit tråkigt om det blev en enkönad församling, säger hon och påtalar en tendens hon brukar se:
– Så fort det är mest kvinnor i beslutsfattande positioner problematiserar man det.

Ann Fusts offentliga uttalanden om jämställdhet och chefspositioner har inte bara mötts av positiva reaktioner. En del har skrivits på nätet (”jag läser en del, men inte allt”) och en del har skickats direkt till henne.
– Jag är absolut inte den värst drabbade, men man kan få höra både det ena och det andra, som inte lämpar sig i tryck. Jag är försiktig ibland.
Är du feminist?
– Ja, om man med det menar att tro på jämställdhet och lika villkor. Det finns fortfarande en hel del att göra.
Halvtimmen är slut och kommunföreträdarna står näst på tur. Vi går ut och stänger dörren om de många herrprydda tavlorna i det gamla konsistorierummet.