Jul på Uplands och andra sätt att fira
Lykke Karlsson jobbar på att komma i julstämning, berättar hon. Annelie Larsson är redan där: November hann knappt börja förrän hon hade skaffat sig en nbsp;app till mobilen som räknar ner hur många dagar, timmar, minuter och sekunder( ) det är kvar till julafton. Och den planerade frisyren är bestämd sedan ett bra tag.
– Jag ska spraya god jul i färgglada bokstäver, förklarar hon ivrigt, och visar där håret är kortare klippt.
Både Anneli Larsson och Lykke Karlsson har engagerat sig i jultraditionen på Uplands tidigare. Men i år axlar de tillsammans den ansvarsfyllda rollen som ”spindeln i nätet”.
– nbsp;Det är vi som ska koordinera allt och se till att arbetet flyter på, säger Lykke Karlsson, och berättar att de nyligen postat de brev som de skickar till företag i hopp om sponsring.
– nbsp;De brukar vara generösa. Vi brukar få så mycket mat att vi på juldagen får pracka på besökarna stora kassar med rester, säger Lykke Karlsson.
Ett julfirande som lockar drygt 700 personer nbsp;på julafton, och nästan lika många dagen därpå, kräver planering.
– nbsp;Julbuffén ska ordnas, dekorationer fixas, granen kläs…, säger Lykke Karlsson.
– nbsp;Hygienfrågor är viktiga. nbsp;Allt ska vara rent överallt hela tiden. Jag kommer att hålla en städutbildning för alla volontärer, säger Annelie Larsson, som till vardags jobbar som expert på en städfirma.
På julaftonsmorgonen kommer duon, och de cirka femton volontärerna, att befinna sig på nationen redan klockan sju. Då ska maten ställas fram, ljusen tändas och kaffe kokas.
– När vi öppnar klockan tolv brukar det redan stå några utanför och köa, säger Lykke Karlsson. nbsp;
Mot eftermiddagen laddas det för Kalle Anka och Karl-Bertil Jonssons jul uppe i barnrummet. Annelie Larsson tar gärna rollen som ”lektant”, berättar hon.
– Förra året sprang jag och barnen runt, runt och det slutade med att vi välte en liten gran, säger hon och skrattar vid minnet.
– Vem hade roligast, du eller barnen? inflikar Lykke Karlsson och får ett fniss till svar. nbsp;
Uplans nation håller öppet för alla på julafton och juldagen, från klockan 12 till 22.
– Barnfamiljer, hemlösa, ensamma, utbytesstudenter – hela registret finns här, säger Annelie Larsson.
Lykke Karlsson minns särskilt en person.
– En man brukade komma hit varje jul i tjugo års tid för att hjälpa till med julmusten. Jag hann träffa honom några gånger. Han stod i köket och hällde upp glas efter glas med julmust. Honom glömmer jag aldrig.
nbsp;
***
Varannan jul med svärpäronen
Julen innebär resande, fullt hus och automatisk barnvakt. Martin Lindberg firar hos svärföräldrarna tillsammans med sambon och sonen Caspian, drygt ett år.
Det är varannan-regeln som gäller. Förra året var familjen uppe i Sundsvall hos hans föräldrar, så i år tillbringas julen hemma hos sambons familj i Lerum, strax utanför Göteborg.
– Förut försökte vi hinna med att fira hos båda våra föräldrar, men det blev för mycket flängande. Och dessutom dyrt, säger Martin Lindberg.
I slutet av december packar de så resväskor, barnvagn, dubbla väskor med blöjor,
paketpåsar och tar tåget västerut.
– Det blir en liten cirkus så fort vi ska någonstans. När man har barn kräver ju allt mer planering, inte bara julfirandet.
Det sköna med jul tycker Martin Lindberg är – förutom stämningen, ljus, god mat och umgänge – att det alltid finns en svärfar, en sambos syster eller någon annan släkting som mer än gärna vill passa den lille.
– Det finns jämt automatisk barnvakt, konstaterar han nöjt, nbsp; och berättar att han då passar på att ta det extra lugnt.
”Full action” råder annars hemma i lägenheten på Djäknegatan, berättar Martin Lindberg, och syftar på sonen Caspian, 16 månader, som nyligen lärt sig gå. Men än nbsp; är han lite för liten för att uppskatta julen, tror Martin.
– I år är väl pappret roligare än julklapparna. Och tecknad film verkar han inte gilla så Kalle Ankas jul tröttnar han nog på efter fem minuter. Men om något år blir det nog ändring på det – då blir julen säkert en höjdpunkt, säger han som jämför sina egna barndomsjular med Bullerbybarnens.
– Vi var så många som firade, hela familjen plus grannar. Dagen innan julafton gick vi tillsammans och letade julgran. Vi gick i julotta, åkte häst och vagn och så hade vi tomte förstås.
Tomte kan det dock bli även i år. Kanske med huvudpersonen själv under luvan.
– Jag har ju alla fall skägg-förutsättningarna
nbsp;
***
Byter snö mot sol
Efter terminens sista tenta sätter hon sig på ett plan till Australien. Karin Andersson byter vintern mot högsommarvärmen. Men en hemmajul hinner hon också med. nbsp;
Karin Andersson hoppas på 30 grader, men det kan förstås bli uppåt 40.
– nbsp;Det är jättemycket sommar i Australien i december, säger hon.
Staden hon ska besöka ligger strax söder om Sydney och heter Wollongong. Dess universitet, där hon gjorde en utbytestermin förra året, ligger praktiskt inklämd mellan två stränder.
– nbsp;Det passade mig. Jag är från Gotland så jag är van att ha nära till stranden, säger hon som kanske ligger på en sådan den 24 december. nbsp;
– Jag vet inte exakt vad vi kommer att göra, men jag vet i alla fall att det blir en stor fet barbeque med mina vänner på julafton.
Kompisarna lärde hon känna i kollektivet hon bodde i när hon pluggade.
nbsp;– Det har tjatat på mig länge nu att jag måste hälsa på. Jag tycker det passar bra att åka över jul. Det blir första gången jag är utomlands på julafton.
Karin Andersson kommer inte bara befinna sig i Wollongong, som hon säger är en studentstad ungefär lika stor som Uppsala:
– Det är nog inte så mycket drag i en studentstad över jul. Så jag kommer att hälsa på hemma hos mina kompisars familjer på landet, på outbacken, säger hon.
Att hon missar en nbsp;– eventuellt – vit jul bekymrar henne inte det minsta:
– Nej, det ska bli skönt att lämna mörkret
I tre veckor stannar hon down under. nbsp; Men innan avresa kommer hon att fira en tidig jul hemma hos föräldrarna på Gotland.
– Jag fick inte lov att inte fira en jul hemma för mamma, säger hon med ett snett leende.
Då blir det hela kittet: pepparkakor, glögg och kast av lussebullar ( ) på syskonen. Juldagen kommer hon att sakna när hon befinner sig i Australien, medger hon.
– Det är den stora partykvällen i Visby. Det är då man träffar alla sina gamla gymnasiepolare som är hemma över jul. nbsp; nbsp;
Uppsala eller Göteborg, plugg eller häng med vännerna? Hibo Waberi har inte bestämt exakt var hon ska vara eller göra under julen. Men Kalle Anka missar hon inte. nbsp;
***
Firar med Kalle
Uppsala eller Göteborg, plugg eller häng med vännerna? Hibo Waberi har inte bestämt exakt var hon ska vara eller göra under julen. Men Kalle Anka missar hon inte. nbsp;
Än så länge velar hon: maxa tentaplugg inför tentan den 3 januari eller åka ner till familjen i Göteborg.
– nbsp;Fast jag vet ju att åker jag hem så blir det inte mycket plugg. Då är det bättre att stanna här, säger Hibo Waberi.
– nbsp;I så fall blir det min allra första jul i Uppsala.
På julafton kommer hon då, om hon blir kvar i stan, bjuda hem en kompis till studentrummet för att mysa framför tv:n klockan 15.
– Jag älskar Kalle. I familjen har vi som tradition att kolla på Kalle-Anka varje år. Kallas det för att fira jul? I så fall firar jag
Förutom disneyankan är det stämningen och julrean som är det bästa med julen, tycker Hibo Waberi.
– nbsp;Jag firar ju inte jul som någon religiös grej eftersom jag är muslim. Men jag gillar den här stämningen: alla blir trevligare, det är massor av ljus överallt, fina färger, snö, möjligheter att åka pulka...
Och den 26 december, startskottet för mellandagsrean, är Hibo Waberi alltid ”first customer”.
– Allt är så billigt Jag brukar spara pengar för de dagarna.
Några julklappar varken ger hon eller får.
– Vi ger presenter i stället när vi firar eid Al-Adha, offerhögtiden, i oktober. Familj, släkt och vänner samlas, det blir massor av god mat och barnen får presenter. Men vi som är lite äldre är för stora så vi får inget, säger Hibo Waberi och skrattar. nbsp;Hon fortsätter:
– Firandet börjar med att vi kliver upp väldigt tidigt, tar på oss nya, fina kläder och går till moskén och ber. När vi kommer hem äter vi brunch ihop. Barnen leker, men vi ungdomar brukar gå och lägga oss igen för vi är så trötta då, säger hon, med ännu ett skratt.
