Fritt fram för frack

Inför Nobelmiddagen 2013 skriver Magdalena Ribbing i Dagens Nyheter att tillställningen är ”… fel tillfälle att skoja med sin klädsel, exempelvis att kvinnor har frack, vilket blir utklädsel och pinsamt i sammanhanget.” I de svenska lärosätenas information till deltagare i till exempel doktorspromotion ser uppfattningen ut att vara densamma: Av tjugoen lärosäten där Ergo kunnat ta del av befintliga klädinstruktioner skriver hela femton stycken ut vad som förväntas utifrån kön. Linköpings universitet specificerar även vad medföljande barn av respektive kön ska bära – men det vanliga är att klädkoden delar in i män och kvinnor. (Uppsala hör till undantagen, se faktaruta).

Förbjudet att välja alltså? Nej: De högtidsansvariga som Ergo kommit i kontakt med på olika högskolor har oavsett vad som står i instruktionerna sagt sig vara öppna för att varje person väljer den högtidsdräkt den är bekväm med. De flesta verkar inte ha fått frågan tidigare, men har generellt inte något att invända. Några exempel: ”Bara man känner sig bekväm och uppklädd är man välkommen” (Högskolan Väst). ”Vilket juridiskt eller socialt kön någon har lägger vi oss inte i” (Lunds universitet) . ”Det är upp till personen att välja vilken klädsel som känns rätt” (Karlstads universitet).

De studenter som för nationers och kårers räkning bär fanor vid högtiderna i Uppsala har en egen regelbok: ”Studenternas ceremoniinstruktion” – från 2009 men aktuell. Skriften, utgiven av Kuratorskonventet som har till uppgift att samordna studenterna vid universitetets ceremonier, beskriver i separata avdelningar ”akademisk högtidsdräkt för herrar” och ”akademisk högtidsdräkt för damer”.

Men det viktiga, menar Kristina Melin, nytillträdd ordförande för nbsp; nationernas samarbetsorgan, är gott uppförande och uniform klädsel – eftersom man som fanbärare representerar studenter som helhet och ”uppbär en symbolisk position”.
– Det viktiga bör vara att akademisk högtidsdräkt bärs, inte vilken akademiska högtidsdräkt. Jag tycker att man i dessa frågor måste vara ödmjuk och responsiv inför studentens egen vilja, och beredd att vara flexibel, säger hon.

Att texten kan komma att omformuleras när ett nytryck sker är ingenting hon utesluter.
– I studentlivet är generationerna korta, och jag vet inte huruvida man hade dessa frågor i åtanke när skriften gjordes. Kanske kan det vara aktuellt att man ser över hur denna typ av instruktioner skrivs.

nbsp;

När Anna Olovsdotter Lööv slutade som jämlikhetsansvarig på Uppsala studentkår år 2006 valdes hon till fanbärare för kåren. Till viss del ställde hon upp just för att se om hon kunde bära frack.
– Jag ville testa hur klädkoderna fungerade, säger hon.

Förutom vid akademiska högtider, som rektorsinstallationen, bar Anna Olovsdotter Lööv sin frack på Nobelmiddagen – utan att stöta på några problem.
– De enda reaktionerna jag fick var äldre kvinnor som kom fram och sa ”vad fint ” och ”vad modigt”, att de också skulle ha velat.

Risken hon utsatte sig för i sin traditionellt manligt kodade klädsel var dock mindre än om hon varit transidentifierad, resonerar Anna Olovsdotter Lööv, som idag doktorerar vid Lunds universitet.
– Om jag skulle ha blivit kritiserad då skulle det inte ha rört mig som person, utan min politik.

Isabelle Dussauge – som är forskare vid Centrum för genusvetenskap på Uppsala universitet – promoverades i frack på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, år 2008. Hennes berättelse om normbrytande klädsel tar sin början ett halvår dessförinnan, vid en annan akademisk högtid hon var inbjuden till. Hon fick, som hon säger, ”kodpanik” och gjorde stressad det som hon trodde förväntades av henne – hyrde en klänning.
– Jag tänkte att om man är med på en sån här sak så måste man respektera reglerna, nbsp; även om jag av olika skäl aldrig bär klänning, säger hon.

Tillställningen beskriver hon som en väldigt obehaglig och obekväm upplevelse. Så när hon terminen därpå var klar att disputera kontaktade hon den ansvariga för ceremonin och förklarade att hon avsåg delta i frack och hellre skulle avstå än att komma dit i klänning. Först fick hon ett nej, men den ansvariga tog sedan tillbaka det och förklarade att den negativa reaktionen kommit sig av en tidigare situation där en person kommit dit i jeans.
– När hon insett att jag tänkte respektera klädkoden var det okej, förklarar Isabelle Dussauge, som alltså letade rätt på en frack.

Kollegorna kände inte till hennes klädval och Isabelle Dussauge är förvånad över hur mycket reaktioner hon fick.
– De blev paffa, stolta och var väldigt bekräftande, säger hon.

Även om valet var av personliga skäl och inte primärt för att provocera, tycker hon det var uppfriskande och roligt att det rörde om lite; till exempel innebar det att den som skulle ge henne diplomet blev förvirrad och inte kunde förstå att det visst var hon som hette Isabelle.
På KTH:s hemsida anger de ändå klädkod utifrån kön. Tycker du det behöver formuleras om?
– Det är klart säger Isabelle Dussauge, som tror det kan spelar roll för andra som inte vet vad som är okej:
– Någon kanske väljer att avstå från att gå när det står så, säger hon.

Några högtidsansvariga – däribland i Stockholm och Uppsala – anger när Ergo frågar att det har inträffat hos dem att någon som juridiskt varit kvinna har kommit i frack, men överlag verkar det vara ovanligt. Och att någon vid akademisk högtid brutit mot gängse normer genom att komma i klänning utan att uppfattas som kvinna kan ingen Ergo pratat med minnas har hänt.
– Jag tänker att det är ett brott som skulle bestraffas hårdare, säger Anna Olovsdotter Lööv.
Isabelle Dussauge för ett liknande resonemang:
– Jag tror att det är ett större normbrott, som kostar mer, säger hon.