De förbjöd undervisning för kvinnor

Det är juni 2014. IS, eller Daish (se faktaruta) som den arabisktalande delen av världen kallar dem, har just tagit över Iraks näst största stad, Mosul. 21-åriga civilingenjörsstudenten Rahma Alsaegh är på väg för att ta terminens sista tenta, men väl framme på campus blir hon informerad om att universitetet har stängt.
– Daishs män var överallt. I början visste jag inte vilka de var eller varför de hade tagit över universitetet, men de förbjöd undervisning för kvinnor – kvinnor skulle stanna i hemmet, säger hon.
Onlinetidningen International Business Times rapporterar i slutet av 2014 att kvinnliga studenter vid universitetet blir tillsagda av Daish-anhängare att skyla sina ansikten och straffar de som talar med män. Flera hundra forskare avskedas, antingen för att de är kvinnor eller för att de är shiamuslimer.
Vid ett av Mellanösterns största centrum för forskning och utbildning, med 30 000 studenter och över 4 000 anställda, har den akademiska friheten stympats med besked – Daish stänger ner hela institutioner och förstör böcker som man anser vara haram, alltså förbjudna enligt deras tolkning av islam. Föreläsningar som berör demokrati, mänskliga rättigheter, icke-islamsk kultur och geografi ställs in och att diskutera historiska händelser som inte stämmer överens med deras världsåskådning förbjuds.
Rahma Alsaegh och hennes familj flyr i juli 2014 till Bagdad och ett år senare anländer de till Sverige och Uppsala.

***

Det uppstår lite förvirring kring hur långt Rahma, numera 22 år gammal, har kommit i sin utbildning. Vår tolk, Björn Lindgren, har i huvudsak tolkat egyptisk arabiska tidigare, men efter en några klargöranden framgår att Rahma hade ett år kvar att läsa på programmet i software engineering, eller programvaruteknik som det heter på svenska. Hon har tre års universitetsstudier från Mosul bakom sig.
– Med en examen i software engineering kan man få jobb inom i princip vilket område som helst, säger hon.
Hon vill gärna fortsätta studera i Sverige, men det går inte förrän hon har beviljats uppehållstillstånd. Och det är en sits som hon är långt ifrån ensam om att vara i.
En stor andel av Sveriges nyanlända flyktingar har en färdig eller ofärdig akademiska examen i bagaget. Enligt statistik från Universitets- och högskolerådet, UHR, uppskattas att 23 400 personer kommer att ha ansökt om bedömning av utländsk utbildning under 2015. Alltså personer som vill få ett utlåtande om vad deras utbildning motsvarar i det svenska utbildningssystemet. Av dessa har 10 000 en akademisk utbildning. De flesta kommer från Syrien, Iran och Irak.
Ett utlåtande är inte ett måste för att söka jobb i Sverige, men kan vara till hjälp för arbetsgivare vid jobbsökande. Att börja arbeta eller studera är inte möjligt innan man beviljats uppehållstillstånd, men det går att ansöka om bedömning av sin utbildning så fort man sökt asyl i Sverige. Vanligtvis är handläggningstiden ungefär fem månader för högskoleutbildningar.
Förutom att bedöma nyanländas utbildningar vidtas flera andra åtgärder för att snabbare etablera dem med yrkeskompetens och -erfarenhet på den svenska arbetsmarknaden. Till exempel beviljade arbetsmarknadsdepartementet nyligen Sveriges Farmaceuter, Almega och Svensk Handel närmare 2,5 miljoner kronor för att översätta kursmaterial inom området farmaci till arabiska för att snabbare få in de många nyanlända apotekare på svenska apoteksmarknaden – ett område som idag är i stort behov av folk.
– Om vi med detta kan förkorta de uppskattningsvis cirka 600 nyanlända apotekarnas insteg på arbetsmarknaden är mycket vunnet, säger Karin Meyer, vd för Apotekarsocieteten, i ett pressmeddelande i slutet av november.

Men åter till Rahma Alsaegh. Hon tillhör nämligen inte den grupp nyanlända som har en fullständig examen från universitet eller högskola. På grund av Daishs intåg i Mosul fick hon aldrig chansen att slutföra sin utbildning.
– Den information jag har fått är att jag måste börja om från början med mina universitetsstudier och att jag kan bli tvungen att skriva prov inom vissa områden, men det är allt jag vet just nu, säger hon.
För personer utan fullständig dokumentation är frågan om validering av utbildning mer komplicerad än för de med en avslutad och dokumenterad utbildning eller examen. Regeringen annonserade 23 november att de ger i uppdrag åt UHR att utreda hur “en försöksverksamhet med en särskild valideringsinsats inom högskola och yrkeshögskolan kan utformas.” Försöksverksamheten ska rikta sig både till de som saknar fullständig dokumentation av sin utländska gymansiala eller eftergymnasiala utbildning, och till de som har en dokumenterad men oavslutad utländsk eftergymnasial utbildning.
– Idag ser vi en stor brist på bland annat lärare och sjuksköterskor. Det vore ett slöseri om folk då inte fick gå klart sin utbildning eller få den som de bär med sig validerad. Det har vi inte råd med, säger ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, i ett pressmeddelande.
Men hur arbetet med den här försöksverksamheten ska se ut kan UHR i skrivande stund inte svara på. Det de vet är att den kommer att påbörjas 2016 och avslutas i slutet av 2020. Om nyanlända personer utan fullständig utbildning i nuläget vill återuppta sina akademiska studier är det upp till respektive universitet eller högskola att bedöma antagningsmöjligheterna för varje enskild individ och utbildning. Det kan alltså bli tal om att komplettera kurser och kursmoment, att man antas, men till en lägre nivå än den man var på i sitt hemland, eller att man helt enkelt får börja om från början därför att kursplanen för den svenska utbildningen skiljer sig för mycket från den man hade i sitt hemland. Oavsett vad som blir aktuellt krävs det att man har beviljats uppehållstillstånd innan man kan söka till högre utbildning.
Kruxet med uppehållstillstånd har Kungliga tekninska högskolan, KTH, i Stockholm försökt komma runt genom att erbjuda asylsökande ingenjörsstudenter att “skuggläsa” – alltså studera utan att få betyg eller examen utan endast rekommendationsbrev – kurser på avdelningen för elektroteknik. Att asylsökande kan få sitta och vänta i två år utan att ha möjlighet att varken studera eller arbeta är “omänskligt” menar en av KTH:s initiativtagande professorer i en intervju i Stockholms Fria. Initiativet blev dock kortlivat då högskolans ledning satte stopp för det därför att det gick emot deras regelverk.
Men man har alltså initierat många försöksverksamheter och gjort ansatser till att komma runt rådande lagstiftning från olika håll. Men med den största tillströmningen av flyktingar sedan andra världskriget och konstant föränderliga regler för flyktingmottagandet kommer det att ta tid innan helt fungerande system för etableringsåtgärder och validering av utländsk utbildning är på plats.

***

– Mitt mål är att återuppta mina studier här, det finns inga möjligheter för mig att återvända till Irak.
Rahma ger ett väldigt beslutsamt intryck. Hela tiden återkommer hon till att berätta om sina mål och drömmar. Hon hoppas på att i framtiden få arbeta antingen inom medicin eller bli ingenjör. Men det finns även drag av uppgivenhet i det hon säger. Trots att hon är väldigt tacksam för att hon har fått komma till Sverige är det påfrestande att vara tvungen att lägga sina framtidsplaner på is.
– Sverige öppnade en hoppets dörr för mig, men det är svårt att göra någonting om man inte har uppehållstillstånd. Mina förhoppningar är att man ska snabba på asylprocessen för mig och min familj, eller att man kan låta mig återuppta mina studier trots att jag inte har uppehållstillstånd. Jag lämnade mitt land och min framtid för ett nytt land och en ny framtid och det tär på krafterna att inte direkt kunna fortsätta med att fullfölja mina drömmar, säger hon.
Just nu bor hon och hennes familj hos hennes äldre bror som har bott i Sverige i ungefär tio år och arbetar som lärare i Uppsala. Innan de beviljas uppehållstillstånd får hennes familj varken hyra eller köpa bostad i Sverige.
Rahmas andra bror, som anlände till Sverige tillsammans med Rahma i juli i år, är läkare och specialist på öron-, näsa- och halssjukdomar. Men inte heller han har möjlighet att arbeta eller göra praktik förrän asylprocessen är färdig.
Trots att hon inte får varken återuppta sina ingenjörsstudier eller arbeta i Sverige än så länge har Rahma fullt upp de flesta dagar.
– Jag försöker följa med i nyhetsrapportering och tar reda på vilka nya lagar som gäller för nyanlända i Sverige. Sedan umgås jag mycket med min familj och funderar kring min framtid, säger hon.
Men framför allt pluggar hon svenska. Hela sju gånger i veckan.
– Från första dagen då jag anlände i Sverige bestämde jag mig för att lära mig svenska.
Trots att hon inte får läsa på SFI, Svenska för invandrare, eftersom även det kräver att man har uppehållstillstånd finns det flera andra verksamheter som erbjuder mer eller mindre avancerad svenskundervisning. Hon besöker språkcafé och går kurser hos Nyby Vision, ABF och det nystartade Svenska för Alla.

Jwan Abdulkarim jobbar som lärare på SFI och i september i år fick hon en tanke om att starta en verksamhet som kunde erbjuda gedigen svenskundervisning även för asylsökande och papperslösa, och så föddes idén till Svenska för Alla som Jwan Abdulkarim numera driver tillsammans med Elin Österlind. Projektet drivs helt ideellt genom bidrag från Utbildningsdepartementet via Folkuniversitetet och av lärare och professorer som undervisar på sin fritid.
– nbsp; I nuläget har vi 25 lärare och ungefär 100 elever i sju olika grupper. Ungefär 30 av dem vi undervisar just nu är akademiker. Till dem kan vi erbjuda yrkessvenska så att de kan få ett jobb och komma in i samhället så snart som möjligt, säger Jwan Abdulkarim.
Förutom undervisning erbjuder de även studiehandledning på flera olika språk.
Som lärare både på SFI och SFA har Jwan Abdulkarim märkt en del stora skillnader mellan de båda grupper som hon undervisar.
–De som plugga på SFA är mycket mer motiverade när det kommer till att lära sig svenska. Dessvärre har många av de som läser på SFI insett att man klarar sig länge i Sverige utan att kunna språket och är inte lika motiverade att lära sig, säger hon.
På SFA får Jwan Abdulkarim träffa många nyanlända akademiker som är i samma sits som Rahma. Och hon har märkt att många, liksom Rahma, känner osäkerhet inför sin framtid.
– Många vet inte riktigt vad som kommer att hända med dem. De vet inte om de måste börja om eller om det räcker med att komplettera sina utbildningar. Det är en lång och jobbig process för dem och många tror att det ska gå enklare och snabbare än vad det gör. Jag ser att det finns ett missnöje hos en del, men deras situation är inte så hopplös som den kan verka i början.

***

Under intervjun med Rahma händer det flera gånger att Björn Lindgren, vår tolk, knappt behöver översätta vad jag sagt till arabiska. I alla fall inte de rakare och enklare frågorna (“Hur gammal är du?”, “När kom du till Sverige?”, “Vad gör din bror?”). Ibland frågar hon till och med Björn på svenska “förstår du?” när kommunikationen haltar lite.
Innan vi skiljs åt säger Rahma att hon vill tillägga två saker.
– För det första vill jag säga att jag är väldigt tacksam gentemot svenska staten. Här har jag fått uppleva säkerhet och Sverige har skapat en möjlighet för mig att få förverkliga mina drömmar och jag vill gärna få en chans att ge tillbaka. Men det är förstås avhängt på om jag får uppehållstillstånd. För det andra vill jag säga till andra nyanlända att det är möjligt att lära sig svenska. På bara fyra månader har jag lärt mig att läsa ganska bra och prata lite svenska. Det går.