Annons
Annons
Bild Veronica Simon
"Det är ju lite ironiskt, man är ju ensam, men samtidigt inte. Det finns ju fler som känner på samma sätt." Utbytesstudenten John har känt sig mer ensam sedan han kom till Uppsala tid i höst. Han vill berätta om sina känslor för att fler ska känna att det är okej att ha dessa känslor – man är inte konstig bara för att man är ensam.
Foto: Veronica Simon

Studentlivets öar av ensamhet


Fester, nationsliv och studier med kursare till långt in på småtimmarna – bilden av det ”sociala studentlivet” är stark. Men hur känns det när de djupa vänskaperna inte finns? Ergo har träffat John och Erik som accepterat ensamheten men samtidigt hoppas finna vägar till ett mer socialt liv.

Jag träffar John för intervjun under en av de allra regnigaste dagarna i november. Vi pratar lite om vädret och han utbrister: ”The darkness – holy shit, its the worst I’ve ever seen”. John hade inte kunnat föreställa sig att det skulle vara så mörkt när han bestämde sig för att läsa en utbytestermin i Uppsala. Men det är inte bara de få soltimmarna som kan lastas för att han känner sig nedstämd.
– Anledningen till att jag valde att komma hit var att jag trodde att ett miljöombyte skulle vara bra och ge mig nya perspektiv. Men det har inte fungerat så som jag trodde, jag har blivit mer isolerad och ensam än tidigare, säger John.
När han började plugga i sitt hemland fanns personer som hjälpte studenterna att knyta kontakter med varandra. Något liknande fanns inte när han kom till Uppsala tidigare i höst. John anlände till Arlanda, blev hämtad av en buss, fick några broschyrer på universitetet och tog sig sedan ut till korridoren i Flogsta.
– Det är så ditt liv börjar här. Det finns ingen naturlig knytpunkt där man kan få kontakt med andra människor.
John berättar att känslorna av ensamhet började bli mer påtagliga för två år sedan när han bytte från en studieinriktning till en annan hemma i sitt hemland. I den nya klassen präglades studenterna av en annan mentalitet – här handlade det om att slå sig fram, tävla och sätta sig själv främst.
– Det är en ganska isolerande miljö på den fakulteten jag läser. Jag påverkades också, blev mer fokuserad på mig själv och det blev som en ond spiral.
Har du funderat på att byta tillbaka?
– Om det skulle vara så enkelt som att byta program skulle det ju bara vara ett praktiskt problem. I stället för att fly hoppas jag kunna leva med det och så småningom  hitta lösningar. Under tiden har jag hittat sätt att avleda tankarna, jag tränar, går promenader och har blivit ganska bra på att laga god mat.
John har fått vänner i Uppsala och i klassen, men det är inte de här djupa, långsiktiga kontakterna som han önskar. Han tror att det till stor del beror på att de som rör sig i studentlivet helst vill umgås med ”sin” grupp. Svenskar är inte så pigga på att socialisera med utbytesstudenter och i korridoren finns ett stort gäng från ett annat land som håller ihop. Han har provat att jobba i pub och gå på fester för att träffa folk, men insett att det inte leder någon vart.
– Jag går ju ut, men det är ingen permanent lösning på problemet. Man kan festa hur mycket som helst, men man får ju inte ut något långsiktigt av det. Det är bara tillfälligt kul i några timmar.
Jag frågar honom om han övervägt att gå och prata med någon om sina känslor. John säger att han funderat på det i perioder, men landat i att det nog inte är någon idé. En psykolog kan inte bota ensamheten.
– Jag tror att det är ens eget ansvar att hjälpa sig själv. Jag vet att de här känslorna kommer i vågor, kanske kommer det bli bättre, kanske inte – men det är ju så livet är.
 
Vi pratar om artikeln jag ska skriva. John säger att han vill vara anonym för att slippa skylta med sin ensamhet. Samtidigt vill han berätta, visa att ensamhet kan vara delad.
– Vissa människor tror att de är konstiga, eller att de är en börda för samhället bara för att de känner sig ensamma. Jag tror det är bra att lyfta fram exempel på personer som är ensamma och accepterar det. Det är ju lite ironiskt, man är ju ensam, men samtidigt inte. Det finns ju fler som känner på samma sätt.

Den tidigare studenten Erik tycker också det är viktigt att belysa den utbredda ensamheten. I bloggen Ensamhetskännaren skriver han om sina strävanden mot ett mer socialt liv och delar med sig av de tips han upptäcker längs vägen. När han startade bloggen 2016 var tanken att beskriva hur han lyckats ta sig ur ensamheten.
– Jag trodde att jag hade lärt mig. Efterhand förstod jag att det inte är så lätt – min ensamhet försvann ju inte. Jag fick revidera mitt mål med bloggen. Nu försöker jag beskriva hur man förhåller sig till det svåra sociala klimatet, utan att bli den här cynikern, säger Erik.
Eriks svårigheter med sociala relationer grundar sig i barndomen. Hans uppväxt präglades av mobbning vilket ledde till att han distanserade sig från människor. När han väl kom till universitetet var hans sociala färdigheter begränsade. Han fick försöka lära sig koderna på nytt genom att analysera olika sociala händelser. Inledningsvis var det ganska svårt, det fanns många situationer som han inte hade någon erfarenhet av, som till exempel att beställa en öl på Orvars.
– Jag visste inte vad en stor stark var. På Norrlands finns heller ingen kö, hur skulle jag veta vems tur det var att beställa? Det gjorde mig otroligt nervös.
Han tyckte också det var svårt att förhålla sig till det här med fest. Ska man våga fråga om man får komma och ska man ge present eller inte? Såhär i efterhand menar han att fester inte alltid lämpar sig så bra för att träffa nya människor. Oftast bjuder festarrangören in personer som den redan känner, vilket gör att det sällan fungerar som en naturlig mötesplats. Dessutom är det inte alla som gillar att träffa vänner i den typen av kontext.
– Som introvert vill man umgås enskilt med folk, men studenter föredrar oftast att umgås i grupp,
En liknande problematik uppstod också i relation till de manliga vännerna. Erik har märkt att män helst vill umgås i grupp och inte är så intresserade av att sitta ner och prata om personliga saker. De lite djupare samtalen, som Erik vill ha, är något de flesta män tar med sin eventuella flickvän.
 
Idag har Erik lämnat studielivet, fått bättre självkänsla och ett jobb. Han känner sig dock fortfarande ensam. Vissa vänner har han tappat på vägen, andra har flyttat från Uppsala. Erik har ändå goda förhoppningar om att det kommer att bli bättre efterhand. Han försöker engagera sig i föreningslivet och har fått en mer trygg anställning vilket innebär att han inte kommer behöva byta jobb och kollegor lika ofta.
När han tänker tillbaka på sin studietid kan han se att han skulle ha gjort vissa saker annorlunda.
– Jag borde ha gått med i en nation och tagit på mig en uppgift. Det är bra att sätta sig i sammanhang där folk måste prata med dig.
 
Erik tror att många unga egentligen längtar efter djupare vänskaper, men att de inte gör speciellt mycket för att nå dit. Man kollar Netflix, går och tränar själv eller kommunicerar på lite tryggt avstånd via sociala medier. Emellanåt får man ”fear of missing out” och deltar i fest – men det leder oftast inte till några djupare vänskaper.
– När man försöker bli vän med någon tar man alltid en risk att bli avvisad. Många är för bekväma och vågar inte ta den risken. Men vågar man inte blir det aldrig möjligt att få vänner.


Annons

Annons

Att studenter känner sig ensamma är något som ofta kommer upp i samtal, även om det inte alltid är den ursprungliga anledningen till att de söker hjälp, berättar Sofia Cureau, psykolog på Studenthälsan.

Hon framhåller dock att det är ett friskhetstecken att längta efter social kontakt och att det heller inte är konstigt att känna sig ensam när man befinner sig i 20-årsåldern som student i ny stad eller när man kommer som internationell student till Uppsala.

– När du är ung har du grundskolan, gymnasiet, föräldrar och syskon – naturliga sammanhang du tillhör vilket medför trygghet. Allt det där ska du bygga upp på nytt när du flyttar hemifrån, säger hon.

Sofia Cureau, psykolog på Studenthälsan, träffar många studenter som känner sig ensamma. I terapirummet hjälper hon dem att hitta vägar till det sociala liv de önskar nå. Foto: Privat


Ensamheten bland de studenter som hon möter kan se olika ut. Sofia Cureau säger att man kan skilja på ensamhet som beror på avsaknad av social kontext och en ensamhet som är mer av en emotionell art. Personer som lider av den senare varianten kan på ytan har ett rikt socialt liv, men ändå känna att något fattas dem.
– Den emotionella ensamheten beror ofta på att man inte delar sitt innersta med någon. Man har ingen relation där man kan vara sig själv fullt ut.
För att kunna få de här djupare relationerna är det inte mängden kontakter och sociala event som spelar roll. Sofia Cureau menar dock att många studenter hon möter kämpar med ”fear of missing out” och är rädda att halka efter socialt om de inte deltar i en fest eller alla moment på en inspark.
– När man kommer som ny student finns massa aktiviteter, men det blir mest kvantitet, inte så mycket kvalitet. Ibland behöver kunna avstå från saker och känna att man är okej med det. Man kommer inte sumpa sina chanser att få vänner.
Att inte drabbas av ”fear of missing out” eller jämföra sig med andra kan dock vara svårt. Sofia Cureau som jobbat på Studenthälsan i snart tio år tycker sig ha märkt att studenter i allt större utsträckning påverkas av sociala medier, både på gott och på ont. Att jämföra sig med en sammanblandning av alla lyckliga profiler som visas upp kan förstärka känslan av att vara utanför. Samtidigt kan vi via sociala medier hitta personer och sammanhang som får oss att känna tillhörighet.

Studenter som kommer till henne får hjälp att identifiera varför de känner sig ensamma. Hon säger att många hon träffar har haft dåliga erfarenheter vilket lett till att de stängt av känslomässigt.
– Kanske har man varit utsatt för mobbning tidigare och fått en törn på självkänslan och självförtroendet. Man tror att ingen vill umgås med en, isolerar sig och kan hamna i en ond spiral. Då är det viktigt att få nya positiva erfarenheter genom att utsätta sig för det som är läskigt i små, små steg.
Studenter kan få en hemläxa som går ut på att stanna kvar efter föreläsningen eller sätta sig bredvid en kursare. Sofia Cureau tycker också att en bra metod för att få kontakt är att ställa frågor – andra människor vill ofta hjälpa till och genom en fråga flyttar man fokus till den andra parten samtidigt som man själv upplevs som trevlig och intresserad.
När man ska söka kontakt gäller det att passa sig för att bli allt för dömande av andra – många studenter som kommer till henne brukar säga att det insett att det inte finns någon de skulle kunna umgås med i klassen, vilket ofta inte är sant.
– Man måste vara lite open minded, annars tror jag man missar de gyllen tillfällena att hitta en vän. Sådana där tankar kan man få om man är rädslostyrd. Vi riskerar alltid att bli avvisade men det är inget konstigt. Man får vara beredd att ta en risk och inte låta sig nedslås om det inte går bra första gången.

Ett annat viktigt steg för att lindra känslor av ensamhet – och samtidigt kunna knyta djupare kontakt med andra – är att våga öppna upp om hur man mår. Hon brukar råda studenterna att försöka berätta om de jobbiga känslorna för en person de litar på.
– Det är först när vi delar med oss av alla våra sidor som vi kan få djupa och nära relationer. Om jag delar med dig, kommer du vilja dela med mig och då har vi fördjupat vår relation. En stor del av mitt jobb handlar om att peppa studenterna att vara förtrolig med någon.
Syftet är inte att den person du pratar med ska lösa problemen, utan att du ska slippa bära på känslorna själv.
– När man bär på jobbiga tankar kan de bli oproportionerliga, det finns ingen som argumenterar mot dig. När vi sätter ord på hur vi känner kommer vi vidare i tankarna och känner oss framförallt mindre ensamma. Speciellt om någon säger: ”vet du vad så kan jag också känna”. Det sker en normaliseringseffekt som motverkar ensamheten på flera sätt.

För den som lyssnar till någon som mår dåligt eller känner sig ensam kan det vara lätt att försöka komma med lösningar. Detta är något som Sofia Cureau tycker man ska vara försiktig med. Som vän till en som har det svårt hjälper man bäst genom att lyssna. Och människor är oftast beredda att lyssna till berättelser om det som är svårt.
– Många oroar sig över att vara en börda. De tänker: ”Vi ska ses i kväll och då kan inte jag sitta här och älta och förstöra stämningen”. Jag menar att man snarare förstör stämningen om man inte får ur sig det man tänker på. Vi behöver alla känslor och gör vi plats för det jobbiga, gör vi också plats för glädjen. Många tycker också att det är meningsfullt att få det förtroendet, att en människa vågar berätta om hur den mår.

John och Erik heter egentligen någonting annat.

Bild: Nordstedts förlag och Natur & Kultur

Sofia Cureau rekommenderar två böcker om ensamhet:

Att vinna över ensamheten: Psykologens bästa råd av Anna Bennich (Nordstedts förlag)

Hemligheten : från ögonkast till varaktig relation av Dan Josefsson och Egil Linge (Natur & Kultur)

 

Om ensamhet

I samband med att Ergo efterlyste studenter till reportaget om ensamhet, fick vi in en dikt från en student. Hens ensamhetsdikt kan du läsa nedan:

okej
jag ska skriva om ensamhet

jag har gått i ensamhetens skrud så många gånger
den är kall
och skyddande

ensamhet kan döda en människa
det var längesen jag hade kontakt med mina känslor på det här sättet
ssrin gjorde mig funktionell
men balanserad

vad vill jag säga

jag har verkligen upplevt ensamhet
jag har genomlidit den
den har söndertrasat mig
piskat mig blodlös
den har tröttnat på mitt ansikte

mina tankar är som en dimma nu
det är mycket mycket sällan orden kommer till mig

men jag mår bättre än någonsin

okej
nu vet jag

det här vill jag säga
det finns hopp
jag fick vänner
till slut
vänner som bryr sig
som älskar mig
så pass mycket jag vågat tillåta dem att se
och för första gången
är jag inte ensam

Läs mer

2020-06-15 14:40
I flera år har det talats om att Uppsalas kårer ska skaffa ett gemensamt standar och förra våren utlystes en tävling med…
2020-04-20 11:57
Elva terminer blir tolv och allmäntjänstgöring byts ut mot bastjänstgöring när läkarprogrammet görs om till hösten 2021…
2019-12-16 14:01
Vanligtvis är det omvärlden sedd ur Ergos ögon som brukar stå i centrum när vi sammanfattar tiden som gått, men nu är…