Poddar om Uppsala bortom Palermo
Doften av nybryggt kaffe hänger i luften när jag öppnar dörren till Arrenius & Company och lämnar Drottninggatans oljud bakom mig. Vid det ena av kaféets två små bord sitter en medelålders man med en nästintill tom kaffekopp framför sig. Vid det andra bordet sitter Moa Marken, 25, och Sara Runesson, 29, duon bakom Uppsalas nya kulturpodd Övre Nedre Slotts.
‒ Det är så bra vardagsrumskänsla här, även om mitt vardagsrum inte alls har lika mycket te och kaffe, säger Moa Marken med en svepande gest mot hyllväggen som är fylld till bredden med aromer från världens alla hörn.
De båda litteraturvetarna träffades första gången i en bokcirkel 2015, och började umgås ordentligt efter ytterligare ett möte i ett annat litterärt sammanhang, en kurs om Leo Tolstojs Krig och fred. Det delade litteraturintresset förde dem alltså samman, men de skojar gärna om att flera gemensamma vänners flytt till huvudstaden begränsade umgängesalternativen.
‒ Vi hade inte så många andra vänner kvar att välja mellan, säger Moa Marken skämtsamt.
Frånvaron av en Stockholmsadress, ett gediget litteraturintresse och önskan om att ha ett bandlikt sammanhang utan att faktiskt behöva plinka på några gitarrer enade vännerna och idén om en podcast föddes. Den delade kärleken till Uppsala och en påtaglig brist på kulturpoddar om staden gjorde valet av genre enkelt, och Övre Nedre Slotts föddes.
"Det är som att säga 'jag var på toaletten på centralen en gång' om Stockholm."
För många är Uppsalas "kulturliv" synonymt med Palermo – det är en bild som Moa Marken och Sara Runesson försöker nyansera. Foto: Linnéa Kalnins.
I podden möts litteratur och Uppsalakultur i alltid lika glada samtal som släpps på måndagar varannan vecka. Särskilt författare och personligheter från förra sekelskiftet ligger både Moa Marken och Sara Runesson varmt om hjärtat att diskutera, och flera av karaktärerna är återkommande i avsnitten. Någon strikt planering över vad som ska avhandlas under sändningstid finns sällan, utan de bollar oftast bara lite idéer kring vad de känner sig sugna på att prata om, och sen trycker de på inspelningsknappen. ”Väldigt organiskt” menar Moa Marken. Men podden har definitivt färgat hur duon ser på sin omgivning.
‒ Man har ögonen öppna mycket mer nu. Särskilt när man är ute – man försöker känna in någon sorts stämning eller en trend eller någonting, säger Moa Marken.
‒ Till exempel om man läser något börjar man direkt fundera på om det här kan vara någonting för podden. Man kan alltid hitta en spaning i det, fyller Sara Runesson i.
En slags spaning är vad som står på agendan även denna eftermiddag. I en tidigare intervju lovade vännerna att prata om krogen som blivit något av en institution i Uppsala – Palermo. För att kunna diskutera Uppsalas inofficiella fjortonde nation behöver de material och har därför tagit sikte på restaurangen, om än med tveksam entusiasm.
‒ Allt folk från Stockholm vet om Uppsala är att Palermo finns. Det känns så ”sad” på något sätt. Jag har kompisar som sagt "jag var på Palermo en gång" och då blir jag så ledsen, för det känns som att "om det är ditt stående intryck av Uppsala så har Uppsala misslyckats," säger Sara Runesson.
‒ Det är som att säga "jag var på toaletten på centralen en gång" om Stockholm, menar Moa Marken.
Desto fler lovord öser de över Arrenius & Company där vi sitter och fikar under intervjun. ”Jättegott kaffe, jättebra stämning, jättemysig personal.” Stora ord för ett litet kafé, med andra ord. Arrenius var ett av de första kaféerna som diskuterades i Övre Nedre Slotts, men många fler ska det bli, menar poddparet. Gärna på plats, om de tekniska möjligheterna finns.
‒ Om vi skaffar en portabel mikrofon kan vi spela in mer ute i fältet. Det hade varit kul, säger Moa Marken.
Bärbar ljudinspelningsutrustning skulle också möjliggöra planerna de har på en intervjuserie till våren. Parallellt med sina egna recensioner och litterära samtal vill Moa Marken och Sara Runesson gärna träffa lokala Uppsalaprofiler och prata om just deras relation till staden de alla kallar hem. Men för att ro detta i hamn krävs det alltså att tekniken fungerar, något som aldrig riktigt varit en självklarhet.
‒ All vår teknik är ju det som min sambo har hemma, som hela tiden är "on the verge" att gå sönder. Det känns som att allting hänger på en skör tråd, förklarar Sara Runesson muntert.
‒ Varje avsnitt kan vara det sista! utbrister Moa Marken.
Sponsring och seriösa samarbeten finns med andra ord högt på önskelistan för att ta podden till nästa nivå. I beskrivningen till ett av poddavsnitten står inom parenteser: ”12.21 bestämmer sig Christian [Sara Runessons sambo, reds anm.] för att ta en dusch – sponsra oss för duschfri ljudinspelning i studiomiljö!” Sponsringsfrågan tycks inte heller ha undgått mannen bakom disken på Arrenius, som betraktar sina glada stamkunder när jag placerar dem framför vägghyllorna som dignar av kaffe och te för att ta foton till reportaget.
‒ Är det för att skaffa sponsring till den där podden? frågar han.
‒ Inte än… säger Sara Runesson och ler.
