Följ i forskarens fotspår runt Pelles Uppsala

Det är april: vi befinner oss i mitten av vårterminen. Snön har börjat smälta från Uppsalas takåsar, cykeln återfår sitt fäste och staden återgår till sin varma färgskala. Allt är som det ska. Eller? Vänta – är det Pelle Svanslös? 

På Åsgränd står han i en egen hög person. Eller tja, en maskotdräkt. Han står mitt i ett hav av barn i rosa reflexvästar. Delar ut high-fives och kramar. För Uppsalabarn är det knappast någon nyhet att Pelle Svanslös är härifrån, men många nyanlända studenter känner inte alls till Uppsala-kopplingen. Så upp på cyklarna studenter, det är dags att följa med på en guidad tur genom Pelle Svanslös Uppsala!

Om det är någon som ska vara våran guide är det Jana Rüegg, forskare i litteraturvetenskap vid Institutionen för litteraturvetenskap och retorik på Uppsala universitet. Vi hittar henne vid Engelska parken, platsen där hon spenderat otaliga timmar sedan hon påbörjade sin kandidat 2011. Jana Rüeggs kontor utstrålar en sak: barnlitteratur. Hela väggen är fylld med böcker. Hon har tidigare forskat om översättningar på den svenska bokmarknaden och Nobelpriset i litteratur. Idag forskar hon på ALMA-priset, värdet av barnlitteratur och intermedialitet i Pelle Svanslös-böckerna. 

–  Det finns alltid en vuxen mellan ett barn och en bok. En vuxen har skrivit den, gett ut den, köpt den, valt den. Det är sällan barn helt fritt kan välja vilken litteratur de vill konsumera, säger Jana. 

Pelle Svanslös och Uppsala-knytningen

En plats som ständigt närvarar i Pelle Svanslösböckerna är Uppsala – men varför just Uppsala?
Svar: Gösta Knutsson (aka mannen bakom katten). Under sin tid som Uppsalastudent gjorde han allt; var med i alla körer, alla orkestrar, alla hemliga sällskap. Han var även 1Q på Stocken och kårordförande – båda två år! År 1936 började Knutsson sända radio från Universitetshuset som hallåman. Det var där berättelsen om Pelle Svanslös kom till liv år 1937. 

Idag rör vi Uppsalastudenter oss i ungefär samma stråk som Knutsson också gjorde under sin studenttid. Det är därför katterna i Pelle Svanslös stryker omkring i skuggan av universitetshuset, runt Åsgränd och Kyrkogårdsgatan. De flesta av oss rör oss i deras kvarter dagligen när vi hämtar böcker på Carolina Rediviva, tar en gratis kaffe på Kåren eller genar till Ekonomikum genom Åsgränd. 

Likt ett täcke breder sig Pelles universum ut över Uppsalas takåsar – från Gammel-Maja i domkyrkan till Gullan i Arkadien. Om man har ett skarpt sinne och är uppmärksam kan man se hur det finns små fragment överallt. Ni kanske har skymtat Pelleparken från Carros fönstergluggar på plan 6? Eller kattgluggarna på Åsgränd?

– Ju mer jag började gräva i det, desto mer intressant insåg jag att det var och att det också krävs att man har en bakgrund som Uppsalastudent för att förstå. Jag kände ganska fort när man läser Pelleböckerna, så förstår man mer om man förstår Uppsala. Jag tycker också att det var lite roligt att få gräva i det här studenthistoriska, det Uppsalaspecifika, berättar Jana.

Varför tror du platsen har en så tydlig roll? 
– Jag tror att mycket ligger i att Uppsalabarnen kunde se tydligt framför sig var katterna fanns,
just eftersom katterna rörde sig fritt i staden under denna tid. Genom de exakta geografiska detaljerna så kunde Knutsson skapa den här världen av att katterna har ett parallellt liv med barnens liv, berättar Jana. 

Så tog Pelle Svanslös form 

Radioberättelsen om Pelle Svanslös blev startskottet för alla kommande barnböcker, serietidningar och barnteatrar. 1940 blev Knutsson även redaktör för Ergo. Han skrev flera komiska kåserier under signaturen K och införde skvallerspalten Det viskas i Odinslund. De som vet, de vet (prenumerera på vårt nyhetsbrev!). Under sin tid som redaktör arbetade Knutsson för att ge tidningen Ergo en antinazistisk prägel. Detta skedde under en period då öppet politiska ställningstaganden kunde vara kontroversiella i Sverige. Att kritisera Tyskland var något känsligt.

Alla medier bevakades, även svenska medier förväntades hålla en neutral ton. Trots det markerade Knutsson ändå ett avstånd till nazistiska idéer. 

Det antinazistiska är någonting som genomsyrar hela Gösta Knutssons produktion under dessa år, även Pelle Svanslösberättelserna. Något många inte vet är att det var riktiga människor som var förlagor till figurerna i Pelle Svanslös. 

– Man brukar ju prata om att “Elaka Måns“ är en fascistisk ledare. En blandning mellan Hitler och Mussolini. Bill och Bull anses vara medlöparna, ja-sägarna. Andra menar att just dessa tre är baserade på högerextrema studenter som var aktiva i Uppsala under Knutssons studietid, berättar Jana. 

Genom Pelle Svanslös kunde Gösta Knutsson roa, underhålla, men också bilda barn. Det går hand i hand med hans människosyn; att barnen skulle få vara en del av samtalet, de hade rätt att förstå sin omvärld och få den förklarad för sig. Det är tydligt att Pelle är annorlunda. På grund av svanslösheten är han normavvikande och någon som sticker ut ifrån mängden. Han anses inte vara en riktig katt; han blir en outsider i det här kattsamhället. En metafor för att avvika från normen genom att ha en annan hudfärg, bakgrund eller inte passa in. 

Vilken roll har Pelle Svanslös haft för svensk barnlitteratur? 
– Jag skulle säga att Pelle Svanslös universium gjorde någonting som var helt nytt inom svensk barnkultur då, nämligen att det existerade inom olika medier samtidigt. Det fanns radio, det fanns i bokformat och Gösta Knutsson arbetade transmedialt med båda och utökade sedan berättelsevärlden till många andra medier som serietidning, teater och opera. Det transmediala var någonting nytt, berättar Jana. 

Jana trycker på att Pelle Svanslös betydelse för barnkultur har hamnat i skymundan. Hon menar att Pelle Svanslös faktiskt förebådar den andra stora guldåldern inom barnlitteraturen, just eftersom det är en tid som också kännetecknas av nya medier; radio, TV, serietidning.
– Berättelsen om Pelle Svanslös är en berättelse om Uppsala, men också en berättelse om varför barnkultur i Sverige ser ut som den gör idag. Katterna kommer nog aldrig lämna Uppsala, det är en del av vår stad och en berättelse som lagt grunden för hur barnkultur formas framöver, avslutar Jana. 

Vi har trampat oss upp för Slottsbacken, sladdat förbi Åsgränd och tagit oss hela vägen tillbaka till 1937. Vilken tidsresa! Även om vår cykeltur börjar lida mot sitt slut, kan vi nog vara överens om att historien om Pelle Svanslös inte gör det. Det verkar vara precis som Jana säger; katterna kommer nog aldrig lämna Uppsala. När jag beger mig hem från intervjun med Jana är det sen eftermiddag. Inga reflexklädda barn syns till längre. Staden har lugnat sig. Eller? Ändå tycker jag mig skymta en svans som kvickt försvinner runt hörnet vid Åsgränd….