Birgitta Englin vill fånga det ogripbara

- Tillvaron handlar mycket om att försöka härska över ett mikrokosmos i ett oerhört tumultartat makrokosmos, säger hon.
I Ana Simovic bröst står ett antal människor från Serbien i centrum. Unga människor på flykt från ett land förött av ett pågående krig. Vi möter Mica, Sanja, Kaca och Mara i Sydney, Los Angeles, Prag och Belgrad.
- Trots att kriget pågick för mindre än 10 år sedan är det så gott som bortglömt idag. Många tycker nog att det är skönt att man slipper tänka på det och att skurken Milosevic är fast. Men problemen är förstås inte över, spänningarna mellan grupperna finns kvar. Tänk bara på alla som finns här idag från olika sidor i kriget, säger hon.
Hoppas på många studenter
Birgitta Englin hoppas att pjäsen kommer att locka många studenter - personer i samma ålder som de på scenen.
- Ungefär 50 procent av studenterna lämnade Serbien under Milosevics tid vid makten. Människor med liknande tankar och drömmar om framtiden som andra i den åldern, säger hon.
- Säkert kan man som student också känna igen sig i hur det är att flytta från en trygg miljö till en okänd. Även om man flyttat frivilligt kan man förlora sina gamla nätverk, sina vänner och kanske sin kultur. Oavsett varför man flyttar så är det inte så helt enkelt, säger hon.
Parallellt med repetitionerna av Ana Simovic bröst repeteras det klassiska grekiska dramat Medea av Euripides. Birgitta Englin gjorde stor succé med sin version av Elektra för något år sedan och pjäsen har förutom i Uppsala också gått för utsålda hus på Dramatens scen Elverket.
Även denna gång är det en otraditionell teateruppsättning som publiken har att se fram emot.
- Jag vill undersöka vad som händer när mannen förlorar sin sociala status och har därför givit alla Jasons repliker till Medea och alla Medeas till Jason. Precis som serberna i Jugoslavienkriget har män ofta fått rollen av förtryckare och förövare. En skuldbärarroll som de inte valt själva och som några förlikar sig med och andra inte. Jag tror inte att det finns en part som bär hela skulden eller en part som har den enda nyckeln till förändring, säger hon.
Vad är det då hon vill förmedla i sina aktuella uppsättningar. Vad är huvudbudskapet?
- Teaterns roll är inte att förmedla budskap, utan att ställa frågor, som publiken tvingas konfronteras med. Teater som sätter igång reaktioner är bra konst. Sedan behöver man inte tycka lika, men när fantasi och intellekt sätts i rörelse hos publiken, då har man lyckats, säger Birgitta Englin, som prisats just för sin förmåga att göra föreställningar som lyckats med detta.
Ljus framtid
Nyligen fick hon ta emot Svenska Dagbladets Thalia-pris. Och framtiden ser ljus ut för henne. Under två år framöver kommer hon att fungera som husregissör på Dramaten. Ett stort svensk-baltiskt projekt står också på agendan. En dramatisering av en berättelse av Ilon Wikland, mest känd som mångårig tecknare av Astrid Lindgren-sagor, ska sättas upp.
Ana Simovic bröst och Medea är samproduktioner mellan stadsteatrarna i Stockholm och Uppsala. Premiär i mitten av december. Den 17/9-4/10 erbjuds nyfikna studenter att se förhandsvisningar av Ana Simovic på Uppsala stadsteater. I rollerna bl a: Mikaela Ramel och Anja Lundqvist.