Popcorn ställer relevanta frågor om underhållningsvåld

Popcorn
av Ben Elton
Smålandsteatern
Grand

Popcorn handlar om den amerikanske regissören Bruce Delamitri som kommer hem på morgonen efter Oscarsgalan och får besök av mördarparet Wayne och Scout som är ute efter att ställa Bruce till svars för de våldsamma filmer han gör.

Det finns ett stort problem med Popcorn som Smålands nations teaterförening nu sätter upp på Grand. Problemet ligger dock inte hos skådespelarna. Nej, ensemblen sköter sig riktigt bra. David Granath gör en solid tolkning av regissören Wayne och Staffan Wennberg och Sara Backman spelar det psykotiska mördarparet med stark övertygelse. Kerstin Björkqvist gör en storartad insats i den otacksamma rollen som Brooke (Hon ligger och blöder genom hela andra akten). Niclas Lindner som producenten Carl, Anna Jannert som frun och Linnea Forslund som dottern ger sina biroller färg och karaktär. Till viss del ligger problemet i Anna Nordlunds och Samson Wiklunds regi. Ben Eltons text är mastig och det blir mycket levererande av repliker i stället för gestaltning. Dessutom är texten för lång och skulle vinna på att kortas rejält, särskilt i andra akten. För den debatt som Ben Elton verkar vilja föra upp på dagordningen kör fast i en sirapsseg dialog. Och det är här det stora problemet med pjäsen ligger. Popcorn ställer relevanta frågor om underhållningsvåld och konstnärens ansvar men eftersom manuset är precis lika ytligt, fördomsfullt och spekulativt som den typ av kultur den vill kritisera hamnar den i samma fälla som Natural Born Killers och blir lika lättsmält som pjäsens titel antyder.