SPRÅKSPALTEN: Bland Uppsalabor, lundensare och andra

När man ska välja mellan stor och liten bokstav i sammansättningar som Uppsalastudenter (uppsalastudenter?) och Uppsalabor har man inte hjälp av datorns rättstavningsprogram och kanske inte heller av sin egen språkkänsla. Det finns dock hjälp att få. I Svenska språknämndens Svenska skrivregler - en liten praktisk orangefärgad handbok som alla nya och gamla Uppsalastudenter borde ha på sitt skrivbord - ges det klart besked. Sammansättningar där geografiska namn eller personnamn ingår ska skrivas med stor bokstav. Det är alltså versal som gäller i ord som Enköpingstrakten, Södergrandikter, Nobelpris och Uppsalastudenter.
I en sammansättning utgör varje led ett självständigt ord. Uppsaliensare är alltså ingen sammansättning. Men hur är det med Uppsalabo? Man kan ju tala om sambor och särbor och kanske också om mambor och delsbor. Men en bo kan man knappast säga. Alltså är Uppsalabo inte en regelrätt sammansättning utan ett slags mellanting mellan sammansättning och avledning. Avledningar bildas med tillägg av ändelser och skrivs med liten bokstav.
Kombinationen med bo är det vanligaste sättet att bilda inbyggarnamn. Invånarna i de flesta städer och orter i Sverige, från Ystadbor till Haparandabor och från Malungsbor till Norrtäljebor, har privilegiet att fritt välja mellan stor och liten bokstav. Svenska språknämnden rekommenderar dock stor bokstav.
För storstadsborna är det liten bokstav som gäller: både stockholmare och göteborgare är avledda ord, bildade med en ändelse som inte har kvar någon begriplig betydelse. Ibland finns det flera valmöjligheter: Malmöbor kan också kallas malmöiter och Kalmarbor kalmariter. Uppsalabor och Lundabor (speciellt akademiskt anstrukna sådana) kan ju också benämnas uppsaliensare och lundensare.
Hur är det då med sammansättningar som pitepalt, gotlandsruss och richterskala? De innehåller ju ett ort- eller personnamn, och borde enligt regeln skrivas med stor bokstav. Men i många fall har den ursprungliga geografiska eller personhistoriska innebörden bleknat. När det är viktigare att ange av vilken typ något är än t ex varifrån det kommer brukar man välja liten bokstav - tänk på vichyvatten, manchesterbyxor och falukorv
Varför ska man bry sig om reglerna för hur man använder stor och liten bokstav? Borde man inte koncentrera sig på viktigare saker?
Den som behärskar huvuddragen av regelsystemet för skriftspråket slipper beslutsångest varje gång hon eller han vill skriva en text som följer skriftspråkets normer. Men att behärska systemet innebär inte att plugga regler utantill, utan att vänja sig vid att rutinmässigt kontrollera allt som man är osäker på, vare sig det gäller valet mellan stor och liten bokstav eller grundläggande frågor om innehåll och textuppbyggnad.

Vad vill du att språkspalten ska handla om? Skriv till: cred@ergo.us.uu.se