Allkonstverk om samtiden

- Vi försöker att göra ett slags allkonstverk som det var populärt att säga för tio år sedan, säger regissören Peter Engkvist och skrattar.
Teabag handlar om poeten Jesper som lever under en hård press. Alla runt om honom vill att han ska överge poesin för att skriva deckare eftersom det säljer bättre. Jesper själv är mer intresserad av att bilda en skrivargrupp med ungdomar.
- Den stora kärnan är historien om Jesper som börjar att bli intresserad av andra människors historia. Pjäsen är en rolig dialog om samtiden. Man kan identifiera sig väldigt mycket med Jesper. Att livet kan te sig annorlunda för andra människor är ganska kul i sig.
Det svåraste i arbetet med Tea-Bag tycker Peter Engkvist har varit att hitta pjäsens inneboende rytmik.
- Den har en dramatik som är annorlunda. Den är mycket berättande. Skådespelarna spelar en roll, går över och berättar, går över i en annan roll. Samtidigt så är det det som är det intressanta. Det är sökvägarna som är spännande. Vet man hur det ska vara från början blir det rätt trist.
Peter Engkvist är inte helt okänd för Uppsala publiken. För några år sedan var han här och satte upp Himmelriket, också den på Stadsteatern. När han inte far världen runt och jobbar sysslar han mest med mim och har Teater Pero, som i år firar 20 års jubileum, i Stockholm som huvudbas.
- Ibland kan teater vara så där att den pågår där uppe på scenen och jag får delta om jag vill men jag kan nästan gå ut och det kommer inte att påverka varken mig eller pjäsen. Jag tycker om när man ser att skådespelarna verkligen vill berätta någonting för mig. Det är som när man får höra en god vän komma och berätta en historia.
En direkt överföring av Henning Mankells omfattande roman skulle ha resulterat i en dryga nio timmars pjäs. Nu är slutversionen cirka 2 timmar och 40 minuter vilket tyder på att processen från roman till färdig pjäs inte har varit helt utan komplikationer.
- Den är skriven i en sån fart och fläkt så ibland är det en massa saker som hoppar ut samtidigt som en tråd går vidare. En del skulle kanske kalla det spretigt men jag tycker om när det spretar ibland.