Sprattlande och svårknäckt mordgåta
Blod på någons händer
av Malin Axelsson
Upsala Stadsteater, Lilla scenen
Regi: Peter Schildt, Musik: Klas Widén, Medverkande: Maria Antoniou, Viveca Dahlén, Robin Keller, Sara Lindh
Iklädd barnslig rosettprydd klänning vilar kvinnan i svunna dagar, till följden av att hon lever som i dvala. Hon går även bokstavligen i sömnen medan pojkvännen Tomas (Robin Keller) tvivlande ilar runt som en osalig ande om nätterna i egenskap av grävande journalist. Modern har i sin tur fullt sjå att så frön av snåriga idéer i kommunfullmäktige. Då hon inte påtar i trädgården vill säga, vilket visar sig bli själva mordplatsen. Plötsligt ligger kalla handen där och spretar rakt upp med blodröda naglar. Men vem är offret (Maria Antoniou) och vem är mördaren? Eller handlar det om en stackars gengångare som tagit livet av sig? Hur många personer är inblandade i denna blodigt hjärtliga historia? Egentligen? Din stad kommer aldrig mer att vara sig lik står det i programbladet och jag vågar nog påstå att denna pjäs knappast är lik någon annan. Mitt upp i allt eller snarare emellan varven sjungs det och till och med sprattlas med benen. Ändå är det ingen klockren musikteater. Föreställningen är bara en timme och alltsammans präglas av en drömlik sagostämning som blir tragikomisk på ett sätt som piggar upp. Musikinslagen låter så bra att man blir nyfiken på om man kommer att få fler tillfällen att höra dem efter speltidens slut. Regin ger intryck av att vara av den lekfullt genomtänkta sorten. Samma virke som när regissör Peter Schildt gjorde television av berättelsen Ebba och Didrik för några år sedan. Fast nu i en skruvad form anpassad till teaterscenen.
