Bekännelser i bergmansk dans
De frusna på torget (1982)
av Lucas Svensson
Upsala Stadsteater, Lilla scenen
Regi: Tobias Theorell.
Medverkande: Robin Keller, Åsa Forsblad, Viveca Dahlén och Stefan Marling
De frusna på torget (1982) skrevs nu under vintern och saknade länge någon titel. Pjäsen lanserades dock redan i höstas med orden Målet var att få dansa med Ingmar Bergman. Den tar också avstamp i en Bergmanproduktion och filminspelningen av Fanny och Alexander.
Men handlingens filmstatister som alltså är pjäsens huvudpersoner förspiller ingen tid. Det valsas iväg i flygande fläng åt vitt skilda håll och kanter. En statist skall fylla ut massan konstateras det förnumstigt. Men såklart ryms det tusentals själar, tusentals livshistorier och tusen skäl att medverka sådär i bakgrunden och strax intill. Fast här på Lilla scenen är det fyra människor som bekänner både djup och färg. För nog rör det sig om just bekännelser då det tummats en stund på alla deras förnekelser och tillkortakommanden.
Ingmar Bergman själv tar plats på scen som pappfigur, i styvt sällskap av såväl Jörn Donner som Peter Schildt. Ett komiskt stilgrepp som stundtals påminner om blandningen av animationer och filmklipp i tv-program som t ex Kobra och Helt historiskt. En viss obalans i själva rytmen lägger dessvärre en lätt sordin på föreställningen. Ibland blir dansen mer en brottningsmatch.
Inledningsvis klickar det, men här och var finns risk att hamna i otakt både med vad som sägs och vad som egentligen försiggår. Trots dessa grumliga gupp ror själva teaterprojektet 4xUppsala det hela iland ända till slutet. Fast David Bowies låt Lets dance släpptes faktiskt 1983 och inte 1982. Trots allt.
