Tablåteater som sällan fungerar

Mary Wollstonecraft - frihet, jämlikhet och revolution
av Gunilla Boëthius, Sofia Fredén, Margareta Garpe, Gertrud Larsson och Mia Törnqvist
Upsala Stadsteater
Regi: Anette Norberg
Medverkande: Malin Halland, Carina Boberg, Göran Engman, Tytte Johnsson, m fl.

Den brittiska författarinnan och filosofen Mary Wollstonecraft (1759-1797) är förmodligen mest känd för sitt verk A Vindication for the Rights of Women, men har också varit vida omtalad för sitt sensationella liv och leverne som nu blivit till en nästan fyra timmar lång föreställning med urpremiär på Upsala stadsteater. Resultatet är dock inte vad det kunde ha varit. Åskådarna får i upplevelsen motta en levnadsteckning som saknar intressanta analyser och stundtals är besvärande banal.
Fem dramatiker har skrivit manus och svarar för varsin del av Wollstonecrafts liv. Dramaturgen Lucia Cajchanovás läsning av Wollstonecraft är incitamentet till denna uppdelning av livet i fem faser och det fungerar sådär om man ser till biografin, fast fanns någonsin en ambition att skildra hennes tänkande, en feministisk filosofs utvecklingsgång, är uppdelningen ett misslyckande. En del ägnas barndomen, en annan del ungdomen, en tredje tider av revolution och uppror, en fjärde Wollstonecrafts resa till Skandinavien och en femte döden kommen i barnsäng.
Den fjärde delen av Sofia Fredén framstår som den enda med någon sorts pregnans då det inte finns en överansträngning i viljan att teckna en stor feminist. Wollstonecraftskildringen tillåts bli mindre ord och mera stämning.
De som verkligen får lida för dåliga manus är givetvis skådespelarna och de som agerar i denna uppsättning har inga goda förutsättningar att gestalta människor som berör. Malin Halland som Wollstonecraft är till exempel den enda som får lov att arbeta med en och samma karaktär. De andra skådespelarna är tre eller flera och det springs in och ut i scenrummet tillsammans med scenografin.
Det hela blir till tablåteater som tyvärr sällan fungerar, därtill är handlingen alltför episk. En viss resa till Skandinavien, med en minnesvärd barnjungfru i Carina Bobergs gestalt, är det fina undantaget, en stämningsfull tavla jag gärna återser.