Debuterande frigrupp spelar Pinter på Regina

Men det var nära att det blev någonting helt annat.
- Det var tänkt att vi skulle sätta upp Kristina Lugns Idlaflickorna, men rättigheterna kostade 90 000 kronor. Så här i efterhand är vi glada att det blev I väntan på Wilson, säger Ellen Fiske.
Själva pjäsväljandet var svårt. Få dramer är skrivna för att uppföras av två unga kvinnor.
- Vi fastnade för Pinters pjäs för att texten är fantastiskt bra och välbalanserad. Men också för att den var lätt att anpassa efter vad vi ville göra. Det är två huvudpersoner, Gus och Ben, och historien utspelar sig i ett rum. Vi ändrade ingenting i manus, utan lät istället Gus och Ben vara kvinnor. Och vi förlade handlingen till Birmingham och 80-talets England, säger Maj Pettersson.
- Utan att avslöja för mycket kan vi säga att Ben och Gus väntar på något. Det är mycket undertryckta våldsamma känslor i den här källaren. Det är spänt. Vi har tillsammans med regissören Margareta Lundberg jobbat mycket med Pinters tystnader och pauser, som är lika viktiga som det sagda, säger Ellen Fiske.
Ellen och Maj startade Teater Kalas av kärlek till teatern, som de sysslat med sedan barnsben. Hur framtiden ter sig för frigruppen beror lite på hur det går för I väntan på Wilson, men att få hålla på med teater igen räcker långt.
- Vi gör det här först och främst för att det är kul och för att vi älskar det. Ingenting annat, förklarar de.
Vad kan då publiken förvänta sig av Teater Kalas första produktion?
- En intim, intensiv föreställning. Pjäsen är ju absurd i viss mån, men genom alla absurditeter och ironiska vändningar säger den något väsentligt om verkligheten, menar Maj.
- Förhoppningsvis kan publiken njuta av dialogen som är väldigt bra. Vi är bara två personer och har tagit oss mycket frihet i gestaltandet, utan att för den skull ha frångått texten, avslutar Ellen.

I väntan på Wilson spelas den 6, 11 och 18 november på Reginateatern.