Verklighetens avgrund öppnar sig

Franziska
av Frank Wedekind
Regi: Carolina Frände
Medv: Linda Lönnerfeldt, Göran Engman, Viveca Dahlén, m fl
Uppsala stadsteater

Bingo - det här var ditt liv
Regi: Egill Heiðar Anton Pálsson
Medv: Lina Ekblad, Tytte Johnsson, Leif Jordanssson
Uppsala stadsteater

Höstterminen rullar på för fullt och någonting händer på Stadsteatern. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla det, men det känns som en rörelse bort från teatern, via tv:s realityshower och dokusåpor, ut i den nakna verkligheten.
Carolina Frändes uppsättning av Franziska leker med könsroller, och hela föreställningen blir mest ett slags metateater - teater om teater, en lek med teaterns villkor och var gränsen går för vad som får kallas teater. Allt når sin kulmen med skådespelaren Emil Alméns utbrott och nakenchock. Han tröttnar helt enkelt på att spela sin roll, han är på riktigt, och när Emil sagt ifrån är illusionen förstörd. Teatern är död och det enda som finns kvar är några skådespelare som larmar och gör sig till.
Egill Heidar Anton Pálssons Bingo - det här var ditt liv tar konsekvenserna av detta, och driver det ett steg längre. Skådespelarna fungerar här enbart som konferenciéer och programvärdar. I centrum finns istället ett antal helt vanliga, äldre människor som kommer in och slår sig ner i några soffor mitt på scenen. Det är deras liv som sedan berättas så att svidande dokuteater uppstår. Allt är framställt som om det var ett avsnitt av Bingolotto; det snurras på dödshjul, spelas livsbingo och talas om drömmar, realisering och utvärdering.
Men just att det skär sig så mellan den glättiga inramningen och det verkliga livets allvarstyngd, är föreställningens styrka. Det blir en kritik mot vårt västerländska sätt att se på livet, hur all ytlig lyckofernissa föder rädsla att misslyckas, och en massa ouppnåeliga drömmar om det perfekta livet. Det finns så många myter om vad livet ska vara, men vad är egentligen ett helt vanligt liv när det kommer till kritan? Det har man försökt fånga, och som åskådare tvingas du ta ställning till hur du ser på ditt eget liv.
När Bingotantens musik drar igång för femte gången och hon snurrar på sifferbollarna och säger med släpig, rutinartad röst: Ja, då fortsätter vi ... blir jag gråtfärdig av livets, av alltings, totala intighet och hur folk orkar släpa sig runt i sina ekorrhjul. Lite samma känsla som när Kjell Höglund sjunger: det är torftigt, outsägligt torftigt, men man vänjer sig. Men det finns också en ton av hoppfullhet och värme i Bingo - det här var ditt liv, vi påminns om att vi inte är ensamma, och att man måste tänka på sitt stretande som meningsfullt.
Så hur fort ditt eget livshjul än snurrar just nu, så tycker jag att du ska gå en kväll och spela livsbingo. Pjäsen är en tankeväckande verklighetskommentar, och oavsett om ditt liv just nu är över på grund av olycklig kärlek eller om du bara har sedvanlig ångest inför nästa tenta så kommer du att få lite nya perspektiv på saken.