Casanova för de närmast sörjande

Giacomo Casanova. Marsspexet 2008
Stockholms nation
Manus och regi: Sandra Kastås, Martina Zadig, Fredrik Tunberg
Producenter: Eric Noreen, Martina Zadig
I rollerna: Eskil Bodin, Helena Arnberg, Filip Torp m fl
Musik: Christian Mechler, Jakob Hemming, André Åhl-Persson, m fl.

Humor är svårt och frågan är vad man egentligen kan ställa för krav på ett nationsspex. Den frågan funderar jag på medan årets marsspex Casanova drar igång för fullt inne på Stockholms nation, och ett gäng sminkade tjejer i negligé åmar sig på scenen, sjungandes: Casanova ... vår konung och sexprofet/ge oss mer av din kropp så glödhet.
För det är väl med spex som med lokala nyårsrevyer och charader på personalfesten - man golvas inte alltid av den briljanta underhållningen. Nej, man kan nog inte ta spex på allvar, men å andra sidan så är det här spexet inte särskilt roligt heller. Åtminstone inte för mig som tvingas hålla för öronen vid varje sångnummer på grund av en alldeles för hög volym på ljudförstärkarna.
Den styltiga dialogen mellan sångerna får mig dock att inse att jag inte missar särskilt mycket. Bristen på situationskomik och fyndiga skämt är lika slående som ordvitsarna är platta och tillkämpade. Plågad undrar jag efter ett tag vem detta är roligt för? Kanske tycker några av de som är med, och deras inbjudna kompisar att det är lite kul, men stämningen i lokalen är mest ansträngd. Man får samma känsla som av en usel Steve Martin-komedi, att någon krystat fram manus alldeles för snabbt för att man måste, på ren rutin och bara för att dra in pengar. En enda gång under hela spexet drar jag lite på munnen. Det är när en spionerande präst tar till det gamla beprövade knepet att gömma sig bakom en tidning med utklippta hål för ögonen. Då ler jag åt att det antagligen är nu det är som allra roligast.
Tyvärr ligger det mest komiska i årets marsspex i själva bedriften att skriva och sätta upp ett helt tvåtimmarsspex utan att lyckas med ett enda skämt. Det är dock inte särskilt lustigt för publiken som tvingas genomlida denna utdragna historia där man slår in öppna dörrar genom att visa att tjejer faktiskt kan vara intresserade av att studera, och att killar faktiskt kan vara homosexuella. Allvarligt talat känns det rätt illavarslande om studenterna på Stockholms nation tycker att det är utmanande ämnen att ta upp i ett spex år 2008.