Spex med skratt och hjärtsnörp
En ung tjej från Skövde flyttar till Uppsala för att plugga musikvetenskap. Reccetjejen hamnar i Flogsta och blir kär i sin korridorare Lasse, som visar sig vara regissör i en teaterförening.
– Ingredienserna är klassiska, och själva storyn går ut på att teaterföreningen ska sätta upp ett spex. Händelserna och karaktärerna bygger mycket på våra egna erfarenheter, säger Kristina Rudbjer, en av manusförfattarna till Västgöta nations storspex, Spexet, som går av stapeln 15–18 november. nbsp;
– Det roligaste är interaktionen med publiken och att det är en skön blandning av teater, sång och dans, säger Jonathan Wahlsten, som spelar Lasse. nbsp;
Ett traditionellt spex pågår i ungefär 20 minuter – då har man i bästa fall repat några dagar innan det sätts upp. nbsp;
– Ett storspex håller på 1–2 timmar, ambitionerna är mycket högre. Nu har vi folk som sitter och syr kläder och gör rekvisita flera månader innan premiären, säger Magnus Lundberg, som medverkar i spexet och som också varit med och skrivit manus. nbsp;
Trots flera repetitioner av samma scen och en del trassel med rekvisitan så är stämningen på topp i Stora salen i 1600-talsbyggnaden Västgöta nation – platsen där teaterföreningen repar och där premiären äger rum. nbsp;Här inne är väggarna täckta av vackra gamla målningar på städer i västra Götaland. Tacksamma kulisser. nbsp;
– Skillnaden på den här teatergruppen och andra är att medelåldern är högre. Hälften jobbar och hälften är studenter. Det är kul med blandningen, behöver vi någon som ska spela pensionär måste vi inte ta en tjugotvååring, utan då finns åtminstone en fyrtiotvååring att välja, säger Kristina Rudbjer.
Den höga medelåldern beror på att många som gick med i föreningen som unga studenter blev kvar även när arbetslivet tog fart – de kunde helt enkelt inte vara utan teatergruppen. Kristina Rudbjer pluggade själv till lärare på universitetet, och arbetar nu som lärare i Uppsala. nbsp;
– Andra spelar golf på fritiden, vi gör det här, säger hon.
Alla dialoger på scenen går i rim. Ju sjukare rim desto bättre, förklarar manusförfattarna.
– Går man på spex förväntar man sig att få skratta, och det kommer publiken att få göra, säger Magnus Lundberg.
– Men visst finns det några hjärtsnörpbitar också, inflikar Kristina Rudbjer. nbsp;
nbsp;
