Unika klassiker på Teater Blanca

Plats på scenen Teaterns konstnärlige ledare Magnus Dahlerus ropar in ensemblen. En av de äldre skådespelarna går och sätter sig bakom ridån, så att han inte syns. nbsp;
– Du sa inte var på scenen jag skulle sätta mig, säger han underfundigt. nbsp;

Teater Blanca har funnits i tolv år, och startades på initiativ av Uppsala Vård och bildning. nbsp;Gemensamt för de sjutton skådespelarna som arbetar heltid på teatern är att de alla har någon slags funktionsnedsättning. Det gör att förutsättningarna blir aningen annorlunda än på en vanlig teater.
– Vi måste sila ner texten och se till det väsentliga. I till exempel Shakespeare behövde vi ta bort alla krusiduller i språket för att det skulle fungera för skådespelarna. Vår styrka är att vi kan göra något helt unikt av en klassiker som man sett massor av gånger, säger Magnus Dahlerus.
Scenen har plötsligt förvandlats till en tågperrong. nbsp;Stress i luften och ljudet av trampande fötter. Resande människor vandrar snabbt men planröst runt med tomma blickar.
Just nu håller Teater Blanca på att repetera inför premiären av Resenärerna. Själva kallar de föreställningen för en diktkabarét och Magnus Dahlerus understryker att Blanca är först med den genren. nbsp;
– Se till att inte Glada Hudik snor det, säger skådespelaren Niklas Morén, som har en diktmonolog i pjäsen. nbsp;

De är vana vid att bli jämförda med Glada Hudik-teatern. Ytligt sett är de lika; teater där skådespelarna har en funktionsnedsättning. nbsp;
– Men Teater Blanca har en mer allvarlig ton. Vi har nischat in oss på klassiker för vi är som bäst när vi kommenterar seriösa texter. Vi tycker om intelligent humor, säger Magnus Dahlerus.
Han har tillsammans med ensemblen valt ut den poesi som används. Viktigt är att dikterna inte är alltför språkligt svåra, men att de har ett djupt innehåll. Inte en enda replik i Resenärerna är direkt kommunikativ, allt som sägs är dikter eller delar av dikter. Pjäsen vill kommentera världslitteraturen och hur det är att leva.

Till skillnad från deras tidigare uppsättning, Herr As penningar, används väldigt lite rekvisita och föreställningen är lugn och nedtonad. För ensemblen handlar det om att våga vara stilla och tyst, att kunna vara utan effekter. De ligger hela tiden på tröskeln till vad som känns obekvämt. Ibland är det tyst så länge att folk börjar fundera, ”har de glömt replikerna”? nbsp;
– Vi lägger in fel med flit och på så sätt är det ensemblen som har kommandot. Det är skillnaden mellan oss och andra liknande teatrar. Vi har med åren blivit väl förtrogna med teaterns uttrycksmedel och är på det klara med att vi har gett oss på en svår uppgift. Det har krävts hårt arbete med att få poesin att leva på scenen, säger Chatarina Oldermark, som skriver all musik till Teater Blanca.

nbsp;

Ellinor Skagegård