Kärlekskaos och narcissism i glittrig kostym

Uppsättningen (F***ing) Måsen är regissören Sunil Munshis uppskruvade och glittriga version av Tjechovs gamla klassiker. Scenen är full av guldkonfetti och en dekadent överklass lever ut sina passioner i ett neurotiskt känslokaos.
Tjechovs kärlekstörstande pjäs Måsen har i Sunil Munshis glittrande händer fått en modern och excentrisk omdaning. I den innovativa scenbilden sätts nutidens narcissism i fokus. Den storslagna regissören och visionären Constantin, spelad av Mathias Olsson, pratar in i en filmkamera och syns på två uppsatta teveskärmar. Hans hånfulla utspel mot samhällets kulturelitism avslöjar att hans egen pjäs inte blivit den succé han hoppats på.

Karaktärernas vilja att bli sedda och bekräftade gestaltas tydligt genom filmkamerans ständiga rörelse över scenen, de filmar varandra, som en symbol för att bara ytligt se varandra, ingen av dem har någon djupare förståelse för sina medmänniskor, allt tycks röra sig kring uppfyllandet av den egna personen. Sunil Munshi har skruvat upp Tjechovs pjäs med en narcissistisk nutidsanda där alla karaktärer är neurotiskt överspända och olyckliga, och där Dallas och Kicki Danielsson är referenser som för pjäsen närmare vår egen tid. Karaktärerna knarkar, sjunger och skriker i en desperat kakofoni och den svarta humorn gör entré.
Självupptagenheten får sitt tydligaste ansikte i Monica Stenbergs trovärdiga tolkning av skådespelerskan Arkadina. Hon anländer med sin yngre man och kuttersmycke, författaren Trigorin spelad av Rafael Edholm, till systerns och svågerns hem ute på landet. Hon förmår varken ge kärlek till sin depressiva och drömmande son Constantin eller till sin sköra och insjuknande syster Sorin, befriande spelad av Claire Wikholm.
De båda systrarna gottar sig i sina utstuderade offerroller för att slippa ta tag i sina stora orosmoment – sönerna Constantin och Masja, som på olika sätt går mot förfall. Masja missbrukar tabletter och har hela livet försökt närma sig Constantin. Han försöker nu ställa in sig på att leva i ett vanligt heteroäktenskap med sin tjej Medvedenko, för att kunna förtränga den kärlek han känner till sin kusin, men i en storslagen scen börjar kusinerna att kyssas och den omöjliga kärleken blir drabbande. Masja är i Tjechovs pjäs en tjej, och den queera omdaningen som Munshi har gjort förstärker här bilden av kärlekens svårigheter.
Under pjäsens första del är karaktärernas excentriska ytlighet närmast tröttande, de djupare budskapen får vänta till andra delen, då det fullkomliga kärlekskaos som legat och pyrt i kulisserna bryter ut. Constantins kärlek till Nina, huvudrollen i hans pjäs, får sig en ordentlig törn då Ninas naiva men rena törst efter berömmelse gör att hon dras till den lyckade författaren Trigorin, som till Arkadinas stora besvikelse inte heller kan dölja sin attraktion till Nina. Miriam Forsberg, praktikant från Teaterhögskolan i Luleå, är för övrigt fenomenal i rollen som den öppet drömmande Nina. En dag ligger en död mås framför hennes fötter, det är Constantin som skjutit den, och måsen blir symbolen för karaktärernas gemensamma väg mot själsligt förfall.
F***ing Måsen ger en rörande bild av en grupp människor vars band upprätthålls av en strävande vilja att bli lyckliga med varandra. Människorna söker gång på gång närma sig varandra på nytt, men de själsliga såren ligger i vägen för att lyckas skapa starka relationer. De sitter fast i destruktiva självbilder och ouppnådda drömmar som leder dem allt närmare den döda måsen mitt på scenen, som ligger och stinker bland all guldkonfetti.

nbsp;