Synthamlet på Snerikes

Ett av föreställningens mål, säger regissören Emma Jidhamre, är att de i publiken inte ska veta hur de ska kännakring allt som händer. ”Hamlet är en komedi. Det gäller bara att skratta på de rätta ställena”, som teatergruppen skriver på Snerikes hemsida.
– Det blir en läskig föreställning men också rolig, väldigt pendlande. Meningen är att det inte ska gå att veta hur man ska reagera på det man ser, säger Emma Jidhamre.

Stora delar av monologen, med kända citat som ”att vara eller inte vara” hör till det som känns igen från originalet. Resten skiljer sig en hel del, avslöjar Emma Jidhamre.
– Karaktärernas namn är samma, sedan har vi inte tagit hänsyn till kön – vilket sätter själva karaktären i fokus på ett annat sätt. Polonius är till exempel en kvinna.
Är er uppsättning så annorlunda att verkets skapare vrider sig i graven?
– Nej, Shakespare var ju radikal på sin tid, och han var för kreativitet. Men förvånad skulle han nog bli om han såg, säger Emma Jidhamre, som inte tycker att man måste känna till Hamlet alls för att uppskatta föreställningen.
– Snarare tvärtom – det kan nästan vara bättre om man kommer dit nollställd, säger hon.
Blir det lika tragiskt som i originalet där alla dör?
– Jag skulle nog säga att det här blir ännu mörkare.

Gruppen består av 10 personer, somliga med mer erfarenhet av teater än andra. Prins Hamlet spelas av Magnus Åberg. Han är också den som bearbetat Carl August Hagbergs översättning av orginalmanus och förlagt historien till ett betydligt modernare sammanhang än 1600-talets Danmark.
– Jag har sett många uppsättningar av Hamlet och alltid tänkt att det skulle gå att göra så mycket mer med pjäsen, säger han.
Syntmiljön bidrar med en bättre förståelse för karaktärerna, tror Magnus Åberg.
– Den förankrar i nutiden hur deprimerad prins Hamlet faktiskt är.