Ifigenia är inte i New York

Kören tar plats i hörnet. nbsp; Agamemnon får på sig manteln. Ifigenia, äldsta dottern, hukar bakom några stolar – redo att snart äntra scenen. nbsp; Än vet hon inte att hennes far – på order av ett orakel – fått i uppgift att offra henne till gudarna för att landets krigare ska få vind i seglen och lyckas storma Troja.
– Det här är en grekisk tragedi. Som alla sådana så trappas handlingen upp, blir värre och värre och det slutar helt eländigt, förklarar regissören Malin Gingnell.

Hon har länge velat sätta upp ett klassiskt grekiskt drama.
– Grekiska dramer innehåller allt – starka känslor, långa monologer, körpartier och en tydlig dramatisk form.

Totalt är ett tiotal medlemmar ur Västgöta nations teatergrupp inblandade i föreställningen. För två av skådespelarna blir det teaterdebut.
– Jag tycker det här är jättespännande – allt från uppvärmningen med röstlekar, till att lära sig replikerna och rörelserna. Min roll, kung Agamemnon, är ganska knepig. Han skiftar mycket i humöret, är arg, förtvivlad och uppgiven, säger Stig Gille.

Emma Thorén, som är dansare i grunden, blev tillfrågad av Malin Gingnell om rollen som Ifigenia.
– Hon tyckte jag skulle passa eftersom rollen kräver danssteg. Det är en tacksam och rolig karaktär att spela. Ifigenia är en ganska tuff tjej som hamnat i en tråkig sits, men som accepterar det.

Kören, som består av körsångare från Uppsala med bakgrund i renässanskören Oriana och Radiokören, är visserligen placerad i bakgrunden på scenen – men den har en stor och viktig roll.
– Det är en kommenterande kör. Den förtydligar och förstärker det skådespelarna säger och gör. Om två personer slåss på scenen och den ena dör, bryter kören in: ”Han dör Han dör Såg ni att han dog ”, demonstrerar Malin Gingnell, och betonar att körmusiken är helt nyskriven av Uppsalafödda Emma Anstey.

Regissören hoppas att publiken ska bli lite ”matt och tagen” av att se Ifigenia i Aulis.
nbsp;– Hur svårt det är att välja rätt – det är föreställningens huvudspår. Karaktärerna ställs inför val där alternativen är lika illa. En situation som alltför ofta inträffar även utanför scenen.

Vi har tidigare sett teatergrupper som ”hottar” upp gamla berättelser – byter kön på välkända karaktärer eller förlägger handlingen till en ny miljö. Är det något som händer i den här föreställningen?
– Jag tycker man ska ha en väldigt bra anledning för att ”hotta upp” en historia. Man måste våga lita på ursprungstexten. nbsp; Så nej – du kommer inte att få se Ifigenia i New York, säger Malin Gingnell.