Kapten Klänning ställs mot väggen

Vad hade tidigare länspolismästare Göran Lindberg att säga till sitt försvar när han åtalades för misshandel och grov våldtäkt? Och vad säger flickorna som råkat ut för honom? Föreställningen utgår från de offentliga handlingarna i polisens utredning och återger på ett pedagogiskt och skarpt vis vägen från misstanke till fällande dom. Det är två allvarliga och intensiva timmar med ett verbalt och konfrontativt fokus. Publiken är inte där för att bli underhållna utan för att få veta vad som egentligen hände. Bortsett från några förkortningar och dramaturgiska bearbetningar är det mesta som sägs direkta citat från vittnesmål. Vi får vara med i trängda förhörssituationer när flickorna förtvivlat letar efter ord för Lindbergs förnedrande grymhet. Vi får vara med och konfrontera honom, ställa honom mot väggen, och höra hur han blånekar trots självklara bevis. nbsp;

Någon enstaka gång hörs ett kort skratt från publiken, men inte av glädje utan som reaktion på Lindbergs otroligt dåliga och insiktslösa försvar. Utredaren frågar om han inte ser en konflikt mellan sin olagliga hobby och profession som polis, varpå Lindberg svarar att hans dubbla roller skulle kunna öppna för en intressant samhällsdiskussion. Här bidrar Allan Svenssons mycket trovärdiga skådespel till att visa hur oskyldigt anklagad Lindberg känner sig.

Det som berör mig mest är flickorna. Klädda i oskuldsfulla vita klänningar och masker blir de anonyma flickkroppar som först våldtas och sedan vrids och vänds på som kliniska bevismaterial. Först när de vågar berätta ser vi människorna därunder, såren i deras själar och rädslan för att inte bli trodda, men också försiktiga framtidsdrömmar. En efter en tar de av sig maskerna, och till slut hänger alla klänningar som tomma skal framför Lindberg när han skyfflas in bakom galler inför publikens och samtliga skådespelares beslutsamma blickar.

Vi har redan i förväg dömt Lindberg och det finns knappast någon sympati för honom, men stundtals undrar jag vad det är som förhörsledarna och publiken egentligen tar avstånd från. Är det att han har våldtagit minderåriga eller att han är en gubbe som tycker om våldsamt sex och gillar ordet slyna? Lindberg bröt mot lagen när han köpte brutalt sex med barn utan deras samtycke, och det var vad han dömdes för, men stundtals känns det som att föraktet mot honom snarare ligger i hans sexfantasier och intresse för sadism.

Domen mot Lindberg måste ha varit en enorm upprättelse för flickorna, men samtidigt lämnas jag med medvetenheten om att han troligtvis bara är toppen av ett isberg, och att fler utsätts för liknande saker hela tiden. Därför blir föreställningen också en påminnelse om att mycket mer måste göras.