Proffsigt, V-Dala

Konung Gustav II Adolf står på ett torn av trälådor och sjunger ut så att det ekar från väggarna. Runt omkring honom dansar 20 blå-grå-klädda undersåtar. Det är onsdagskväll och sista repet inför V-Dala nations stora jubileumsspex Gustaf den Adolf. Replikerna sitter och gruppen här i Svandammshallarna verkar redo för torsdagskvällens premiär. nbsp;

Det är lite gympasalkänsla i det stora rummet med plastgolv. Skådisarna fyller med sitt spel och dans hela utrymmet i mitten. I framkanten sitter orkestern, längs höger och vänster ryms publiken, blått och rött ljus strålar ovanifrån. Pjäsen utspelas på 1600-talet, kring tiden där V-Dala nation grundades alltså, och kretsar kring kung Gustav Adolf som drar till 30-åriga kriget i Tyskland för att försvara den nygrundade protestantismen. Det blir lite krig, lite kärlek, lite gräl – klassiskt teaterstoff.

Journalisten och språkvetaren Gunnar Ljusterdal skrev spexet Gustaf den Adolf redan 1960, först bara till en gåsmiddag. Men det utvecklades till ett storspex som turnerade runtom i landet och nyuppsattes senare till V-Dalas 350-årsdag. Den här gången är det skådespelaren och sångaren Birgit Carlstén som för regi, hon var själv en gång V-Daling och har tidigare regisserat Himlaspelet i Leksand och Skinnarspelet i Malung. Hennes professionella ledning märks – det här är amatörteater på hög nivå.

I stort sett är Gustaf den Adolf ett traditionellt spex: Skådisarna talar i rim och framför kända låtar med nyskrivna texter. De komiska elementen är många och de historiska figurerna håller sig inte till sin tid, så som att drottningen inte vill bli lämnad själv ”åt socialbidragen”. Det är mycket att skratta åt under de två timmarna, inte minst åt tre lakejer med festligt-fånig mimik. Men även de andra huvudrollerna bjuder på ett passionerat spel. Ett kungligt spex som tar kungligheterna lagom mycket på allvar.