Spexigt om akademins egenheter

Det är en något mulen lördag i november med bara ett fåtal Uppsalabor på gatorna. Men Östgötas nationsbyggnad myllrar av liv. På nedervåningen serveras helgfika, och en våning upp repar bandet inför nationens Gåsbal som ska ske samma kväll. I biblioteksalen bredvid sitter nationens spexgrupp och har ett produktionsmöte. Det är ungefär en vecka kvar tills terminens spex, ”Fyra avhopp och en examen”, har premiär.

– Nu när det är en vecka kvar måste allting gå ihop. Det ska byggas en scen, vi ska göra rekvisita och kostymer, och sen bandet och skådespelarna. Allting har ju puttrat på i sina små hörn och jobbats på i månader, men det är nu det gäller, säger regissören Sofia Östblom. nbsp;

Enligt traditionen ska ett spex ha en historisk förankring, men ”Fyra avhopp och en examen” sker i nutid. En professor som avskyr att undervisa skapar ett obegripligt program i hopp om att ingen student ska välja det. En plan som dessvärre går i baklås när fem studenter söker sig till programmet. Universitets märkliga strukturer och säregna akademiker är något som gett inspiration till spexet.

– Vi har väl alla haft erfarenheter av just det här. Man märker att det finns professorer som hellre vill forska än undervisa, säger Astri Göransson, spexförman på nationen.

– Det är lite dumt att de tvingas undervisa när det inte är deras starka sida, lägger Sofia Östblom till.

Spexets studenter är Uppsaliensiska karikatyrer dragna till sin spets. Festprissen och pluggnörden. Den intetsägande introverten och den flörtiga extroverten. Samt den gemene mannen, som sökt sig till ett program utan att riktigt veta varför, eller om det ens är rätt val.

Att förflytta handlingen till nutid är något som blivit vanligare på senare år. Men det handlar inte om att ett historiskt spex är för torrt, menar Sofia Östblom.

– Det är så mycket som har gjorts, bara. Vi har sett Gustav Vasa, Gustav II Adolf, trettioåriga kriget. Då måste man göra något nytt. Vi vill inte göra det som redan gjorts. Sen verkar de flesta nationer samtidigt ha kommit på idén att göra något nutida. nbsp;

Vi går ut ur huvudbyggnaden och ner på gården. I ett av grannhusen finns en källare där skådespelarna och ett par medlemmar ur kören äter lunch i väntan på att dagens repetitioner ska börja. Spexets ensemble skapades genom uttagningar, efter att de anmält intresse på nationens hemsida.

– Alla är väldigt duktiga, men har väldigt olika bakgrund. Det varierar hur mycket erfarenhet nbsp;man har, säger Isabelle Persson Mullen, som spelar Anna, en av de fem studenterna.

– Det har blivit en intim grupp. Man umgås så intensivt under en så kort tid att man blir synkade efter varandra, säger Isabelle Person Mullen.

– Vi har fått se alla sidor av varandra, säger Katja Wester, som spelar studenten Flisa.

Repetitionerna börjar komma igång. Sofia Östblom sitter på golvet och går igenom manus, sida efter sida. Tillsammans granskar de repliker och sånger, i jakt på eventuella problem. I en scen måste man lista ut hur bytet av kostymer ska gå till. Med en vecka kvar till premiären är gruppen inne på slutsträckan. Men det intensiva arbetet känns viktigt, tycker Katja Wester.

– Med spex kan man visa att det är möjligt att, utan några större medel, göra en föreställning på hög nivå. Man ställer upp något bra, som folk är beredda att betala för.