Fri (?) vilja blir mörk komik

I Erik Gedeons Den fria viljan får vi följa Sam, en förvirrad skådespelare som börjar utveckla en väldigt intensiv relation till den karaktär han skall gestalta i en uppkommande pjäs. Efter att ha gått på en föreläsning av en hjärnforskare börjar Sam ana att den hotfulla mördare som han skall personifiera på scen lika gärna hade kunnat vara han själv om hans genetik, miljö och uppväxt hade varit densamma som karaktärens. Detta leder Sam mot gränsen till vansinne, och får honom att ifrågasätta ifall människor har en fri vilja.

Alltså är det den eviga frågan om arv, miljö, och människors identitet som står i huvudfokus. Har vi själva något att säga till om i våra liv? Detta utforskar pjäsen genom en humorfylld story och åtskilliga egenskrivna musikalnummer. Sångprestationerna är mycket imponerande, framförallt från skådespelarna Daniel Engman och Stina Nordberg som hänför med sina sångröster. Till och med publiken själva blir en del av showen, liksom en del minst sagt välkända karaktärer som Adolf Hitler, Albert Einstein och Stephen Hawking. nbsp;

Den fria viljan är en pjäs om hjärnor och teater. Den erbjuder ett metaperspektiv på en av existensens största gåtor. Dock kan inte påstås att publiken lämnar salongen med några svar på dessa frågor, snarare känner man sig som enda stort frågetecken själv, men det är också just det som gör att föreställningen väcker något inom en. Den kan sägas vara en passande musikal att se för de studenter som inte har fått nog av alla tentafrågor, utan även vill ägna sig åt att fundera på livets största undringar. I sammanfattande ord kan pjäsen beskrivas som originell, fartfylld och fullastad med en mörk humor som inte upphör att förvåna och locka till skratt – ända fram till slutet.