En terrorlek med döden

Bernardo Carvalho
Medo de Sade
Övers. Örjan Sjögren
Bokförlaget Tranan

Denna händelse tycks också ha inspirerat huvudpersonerna i Bernardo Carvalhos ?Medo de Sade?, ett underfundigt läsdrama i två akter som från var sitt håll vrider och vänder på frågor om skuld och oskuld, rätt och orätt, övergrepp och underkastelse, sken och verklighet, Guds existens och kärlekens mer udda yttringar. Vi möter här människor som i Sades anda vigt sina liv åt den eviga provokationen: att medvetet leva mot lagen och moralens normer för att bevisa att Gud inte ingriper och sålunda inte existerar.
Bernardo Carvalho har i hemlandet Brasilien rönt stor uppmärksamhet för sina hittills sex böcker; en novellsamling och fem romaner. ?Medo de Sade? ? rädslan för de Sade ? är den senaste, med vilken han nu presenteras för en svensk publik. Det muntra dramats första akt utspelar sig i totalt mörker i en stencell på Charenton, det fängelse eller ?mentalsjukhus? där radikalpessimisten Sade satt och rasade mot världen under sina sista elva levnadsår. I denna cell vaknar pseudo-libertinen baron de LaChafoi upp efter en natt av depraverade excesser, anklagad för ett mord han inte vet om han begått, lika lite som han vet vem som blivit mördad. Det sista han minns av kvällen innan är att ha blivit bjuden på ett afrodisiakum, efter den gudomlige markisens eget recept, av sin kusin greven och sin sexuellt annars så ointresserade baronessa. Därefter är det svart. Han är dock inte ensam i cellen. En anonym röst tilltalar honom ur mörkret, och vägleder honom sakta men säkert mot gåtans lösning och insikt i tingens rätta ordning.
Denna slutna camera obscura exponeras sedan av andra aktens flödande dagsljus. Vi befinner oss nu i modern tid, där ett nygift par efter ett halvårs äktenskap har insett att kärleken inte varar för evigt, att kärlekens band är alltför svaga för att binda dem samman resten av livet. För att ändå försöka leva upp till det löfte de avlagt, beslutar de att ingå en beständigare pakt och kommer fram till att ?det bästa de kunde göra var att bygga ett förhållande grundat på svek och skräck?. Skräcken dör inte, till skillnad från kärleken, lyder resonemanget. De inleder ett livslångt spel, en terrorlek med döden där varje brott de begår, mot andra och mot varandra, varje djävulsk fälla de riggar åt sin äkta hälft, blir en direkt utmaning till Gud att ge sig tillkänna och ingripa.
Komiken hos Carvalho uppstår, liksom hos själsfränder som Jorge-Luis Borges, Julio Cortázar och Enrique-Vila Matas, i föreningen av en torr, saklig prosa och en exakt men mångbottnad fantastik, där berättelsens alla element speglar varandra, alla livsöden griper in i varandra, oväntade paralleller dras genom tid och rum och inget är vad det synes vara. Carvalho behöver dock inga litterära alibin för sin onda humor, ?Medo de Sade? är tillräckligt fascinerande läsning för att föra sin egen talan.