Kärlek och fallskärmar
Anton Westman
Himlen under mina fötter
Författarhuset
I likhet med romanens huvudperson, Rasmus Fredriksson, har Anton Westman varit med i det svenska landslaget i fallskärmshoppning. Likheterna slutar dock inte där. Westman och Fredriksson är båda från Norrland, har båda studerat till läkare och har båda gått på Journalisthögskolan. Det finns alltså anledning att misstänka att innehållet, liksom i många debutromaner skrivna av unga män, är övervägande självbiografiskt. Kanske är det därför romanens styrka också ligger i dess förvånande uppriktighet, dess berättares övertygande försök att komma tillrätta med sig själv. Som läsare kan man å andra sidan inte låta bli att bli lite orolig för Rasmus då han snart visar sig vara en veritabel träningsnarkoman som försöker motionera bort sin ångest och sina (inte sällan lite överdrivna) kärleksproblem.
Mellan utförligt beskrivna joggingrundor, cykelrundor, promenader, skidrundor, surfingturer och fallskärmshopp blixtrar berättelsen till ibland i skildringarna av den jordnära vardagen i Stockholm, Uppsala och Norrland. De konkreta detaljerna och personporträtten känns ofta trovärdiga och den centrala kärleksrelationen är mestadels insiktsfullt återgiven. Mycket kretsar också kring Rasmus bearbetning av en gammal flamma och hans lite vilsna mansroll (han har blivit av med hoppcertifikatet). Synd då att stresspåslag, skidvalla och packande av fallskärmar tenderar att bli lite tjatiga i längden.
Som om kärlek och fallskärmar inte vore nog finns i romanen även lite pistolskott, lite biljakt, lite skotrar, lite krogrundor, lite politik, lite massmedia, en Parisresa, ett övergivet hus och en märklig skildring av en misslyckad julafton. Helheten blir kanske aningen spretig, och romanen hade förmodligen tjänat en del på att skäras ned lite här och var. Slutet ger dessutom intryck av att vara något bristfälligt genomarbetat, som om Rasmus/Anton tröttnat på sin berättelse och det tempo som utlovas i inledningen.
Himlen under mina fötter lär nog, trots allt, förbli ganska ensam i sin genre. Ingen ny genretrend att vänta, alltså - men som fallskärmshoppningsroman sett lär denna vara en av de bättre.
