Debutroman om liv och död
Justin Cronin
Mary och ONeil
Översättning av Dorothee Sporrong
Norstedts
Justin Cronins debutroman Mary och ONeil inleds med att det medelålders paret Arthur och Miriam ska åka till sin sons college för att hälsa på. Stolta föräldrar betraktar sin 19-årige son med glädje och nostalgi, de avundas honom hans bekymmersfria ungdom. Hans sorglösa tillvaro blir en påtaglig kontrast till deras, där livet börjat svikta av hemligheter och sorger. Men på hemvägen kör de av vägen i en snöstorm. ONeils självklara lycka blir över en natt utbytt mot föräldralöshetens tröstlösa faktum. Mary och ONeil är en skildring av hur ONeils liv fortsätter, hur de följande två decennierna utvecklas och hur föräldrarnas frånvaro följer honom hack i häl, svår att skaka av sig. De olika passagerna ur ONeils liv är fristående avsnitt som tillsammans bildar ett mönster. Ett kretslopp, någonstans där det börjat tar det också slut.
Det är vardagsexistentialism romanen vill förmedla, den försöker sätta ord på stora frågor och det lilla i tillvaron. Författaren behärskar sin prosa, den är snygg och enkel, men med det berättarperspektiv i tredje person Cronin valt håller han hela tiden läsaren på betraktarens säkra avstånd till sin historia. Med näsan tryckt mot glasrutan får man snällt stå utanför och iaktta ett många gånger finstämt och välrepeterat spel. Däremot uteblir känslan av ett deltagande i ONeils sorg, vilket också kan förklaras med att berättelsens uppenbara föresats är att skildra hur sorgen blir en del av livet - trots det hoppar historien tresteg och varje nertramp bli vid avgörande tillfällen som bröllop och sjukdomsperioder. Stunder för påtaglig glädje eller sorg, då frånvaron är som mest påtaglig. Vardagen hänger i luften däremellan.
Romanens kvalité finns i viljan till eftertanke kring det lilla livets värden, men Mary och ONeil infekteras av en sorg i tonfallet som lockar till sentimentalitet vilket gör att det mest flagranta är hur svårt det är att med tydlig intention pränta ord om liv och död.
