Från hårdkokt roadmovie till psykedeliska tankelekar

Döden
Max Andersson
Galago/Ordfront

De flesta serierna har tidigare publicerats i DN, Galago eller Ordfront magasin. Mellan de kreativt formgivna pärmarna finns både relativt raka äventyrsserier och lite mer experimentella berättelseövningar. Stämningen skiftar från hårdkokt roadmovie till psykedeliska tankelekar till tysta, ödsliga drömmar. Nästan allt är i någon grad våldsamt. Hans tuschsvarta humor är inte alltid helt lättsmält. Men så är den kanske inte heller alltid menad att vara rolig. Bilpojken, pistolen Johnny och titelfiguren Döden lever i en tillvaro som är mörk, makaber och mordisk. En mytologiserad vardag där otryggheten ständigt ligger på lur. Men, stort men. Det finns kärlek bakom som gör mörkret uthärdligt. De hunsade får revansch och de hungriga får mat, om än på ganska destruktiva sätt. Oftast, men inte alltid. Kom ihåg att riktiga sagor aldrig är avsedda för barn. Vissa serier är helt eller delvis i färg, ett grepp som piggar upp albumet, men dock inte alltid är lyckat. Fast en viss inlärningskurva får man nog räkna med från någon som tidigare varit så gott som kompromisslöst monokrom. Fascinerande är det i vilket fall, och man måste beundra Andersson för hans förmåga att se den mytologiska potentialen i vardagliga företeelser som kraftledningar, trasiga fåtöljer och källsortering. Så, sammanfattningsvis: har du en hyfsat stark mage, köp gärna Döden. Läs den gärna. Men se noga till att inte slänga den i tidningsinsamlingen när du är trött på den, för man vet aldrig vad som kan växa upp.