Bland pseudogreker och kvasiromare

Hansi Linderoth
Ixander vid Metasoxl
mbm förlag

I Ixander vid Metasoxl förs vi rakt in i en grekisk hjältesaga som utspelas i en alternativ värld, och man är inte så lite frestad att kalla det hela en antik sf-roman, en berättelse av det slag de gamle grekerna kunnat skrivit om de varit inlästa på Borges och Lem. Visst känner man igen flera orter och gudamyter, men ganska snart förstår man att Linderoths värld på flera sätt skiljer sig från den man möter i historieböckerna.

I romanen skildras härföraren och imperiebyggaren Ixanders resa till den återupptäckta, mytiska ön Metasoxl. Denna måste till varje pris inlemmas i riket, inte bara för dess naturtillgångar, men för det blotta faktum att den siktats. Med på färden har den store krigaren, som inte har så få likheter med en viss Alexander, en hel flotta tappra män samt sina närmaste rådgivare. Bortsett från några nästan bekanta ansikten som filosofen Aristo och historieskrivaren Pantarkos finns bland dessa också hans älskare, tillika romanens berättare, Flogiston ( ).

På ett korthugget men ofta poetiskt språk med inslag av en charmig blandning av pseudogrekiska och kvasilatin berättar Flogiston om de enorma vedermödor flottan får utstå i erövrandet av den obebodda ön. Metasoxl är omgiven av närmast övernaturligt starka sötvattenströmmar, och försöken att med våld eller tekniska uppfinningar bestiga de dimhöljda klipporna visar sig snart vara dömda att misslyckas. För Flogiston innebär också företaget att han så småningom börjar ifrågasätta, inte öns mysterier, men väl behovet att offra människoliv för att erövra något endast för erövrandets skull.

Själva ön Metasoxl blir på så vis något av en spegel för normerna och värderingarna i det alternativa hellenska imperium som Linderoth inte alldeles oskickligt målar upp, och bakom denna märkliga berättelse döljer sig givetvis flera intressanta frågeställningar, de flesta föga smickrande för vad vi (i brist på bättre) kanske kan kalla det patriarkala erövringsprojektet.