Bra bok om bortglömda bröder
Molander Molander Molander
Bengt Forslund
Carlssons Bokförlag
Inledningen visar att även pappa Harald Molander var stor inom teatern. Efter att ha varit mycket aktiv inom studentteatern i Uppsala, blev han manusförfattare och sedemera regissör. Han anses vara den främste teaterregissören under sin tid. Gustaf och Olof dominerar Bengt Forslunds bok. Välformulerad och lättillgänglig i sin direkthet och på sina ställen trivsamt pratig leder han läsaren genom filmer och teaterstycken. Och trots det gedigna jobb som lagts ner på källarbetet blir boken ändå aldrig tung. Enbart fyllig. Genom en mängd citat får man inblick i de båda brödernas så vitt skilda lynnen. Här Vilgot Sjöman om Gustaf: Han älskade teater--- Han älskade film än mer--- Men mest av allt älskade han Vänlighet - och det gjorde inte hans genibroder.
Forslund beskriver hur skådespelarna stortrivdes med Gustaf i regissörsstolen. Inte minst Ingrid Bergman som var hans musa under hennes första år som skådespelerska. Gustaf Molanders epitet var sober och balanserad, stilfull och kultiverad. Hans arbetskapacitet var enorm (det gällde även Harald och Olof) 63 filmer regisserade han sammanlagt. Hans arvtagare inom film var - Ingmar Bergman.
Olof Molander har satt upp 165 scenföreställningar varav 123 på Dramaten där han dessutom var chef ett antal år. Favoritdramatikern var Strindberg. Omdömena är blandade. Som regissör och nyskapare av teatern- ja här räknas han närmast som ett geni. Som Strindbergtolkare likaså. Ingmar Bergman är imponerad. Men det Molanderska lynnet var vida känt och boken ger exempel på elakheter han utsatt sina skådespelare för. Jag fullkomligt baxnar
Är man det minsta intresserad av film teater, skådespelare eller regissörer. Då är detta en given bok. Det är en fullspäckad pusselbit kulturhistoria och en upptäckt av herrarna Molander.
