Ytterst jämn kvalitet i Uppsalatidskriften Ruin
Ruin nummer 5, 2004
Redaktör: Staffan Vahlquist
Ruin Förlag
De flesta artiklarna kretsar på ett eller annat sätt kring temat fattigdom, från Hynek Pallas artikel om arvet efter Woody Guthrie, Magnus Halldins essä om asketism i litteraturen, ett utdrag ur Jens-Martin Eriksens och Frederik Stjernfelts bok om folkmorden på Balkan, Hatets anatomi (utkommer på förlaget senare i höst), till Maja Thranes diskussion av Verlaines förhållande till dekadensen samt Staffan Vahlquists och Jeanette Thuressons betraktelser över dagens fattiga i Indien respektive Sverige.
Numret inleds och avslutas dessutom med Robin Douhans reflexioner kring vår relation till tredje världen, och i dessa misstänkliggörs också vår självgoda, mediala välgörenhet som tenderar att förringa lidandet med glitter och glam. Mest fängslande är nog ändå Nils Håkansons skönlitterära bidrag, Utarmad berättelse , en träffsäker skildring av den där ständiga avsaknaden av något svårinringat, den där kliande viljan att en dag göra något mer av sin tillvaro.
Särskilt intressant med kulturtidskrifter av det här slaget är alltid den kommersiella biten, annonserna, som ofta skvallrar en hel del om vilka läsare man tror sig ha. Jag får det till inte mindre än fem annonser för diverse antikvariat, medan resterande annonser främst är för förlagets egen utgivning, traditionella bokhandlare och en och annan kulturtidskrift. Ruin är alltså i första hand en tidskrift för litteraturslukare.
Ska man som trogen och lojal Ruinläsare stifta närmare bekantskap med alla dessa annonsörer riskerar man dock alldeles garanterat att bli - just det, ruinerad.
