Studenter tolkar sin samtid 1840

Torgny Nevéus (red.)
1840-talets verkliga uppsalastudent. Kring brevväxlingen inom en kamratkrets

Å Universitets- och studenthistoriska sällskapets vägnar ger Nevéus ut ett urval ungdomsbrev till Herman Rydin (1822-1904), student i Uppsala på 1840-talet och senare professor i statsrätt, inspektor för Smålands nation och politiker. Bakom den blyga titeln döljer sig inte bara en verklig student utan en skara om sex studentkamrater vilka efterlämnat 149 brev i det Rydinska släktarkivet.

Urvalet omfattar 87 brev skrivna av kusiner och nationskamrater. Bäst lär vi känna de tre kusinerna von Sydow: den av kultur och politik intresserade Julius, den för sina studieresultat oroliga Christian och den för nykterhetsfrågan stundom brinnande Nils. Samtliga liksom Rydin nödgades att periodvis ta kondition, alltså arbeta som privatlärare. Deras tidstypiska uttryck och studentjargong samt inte minst det latin som de ledigt svänger sig med skulle utan den digra notapparaten vara svårbegripliga för mindre invigda läsare.

Brevutgåvan sägs både syfta till att tillföra nya kunskaper om 1830- och 1840-talets studentliv och till att ge en närmare bild av de olika personerna. Att ur breven försöka extrahera den tidens verkliga student vore naturligtvis en konstruktion. Mer intressant är hur skribenterna skapade sin egen studentidentitet och hur de tolkade sin samtid. Mot själva urvalet kan anmärkas att det enda brev av Rydin själv som tas med är skrivet till hans mor och att det egentligen inte säger någonting om honom som student.

Boken genomsyras av en arkivforskares upptäckarglädje och stora iver. Att en eller annan student inte kunnat identifieras är inte någon stor förlust för universitetshistorisk forskning om man med denna menar något mer än ett insamlande av biografiska uppgifter och beskrivningar av akademiska seder. Desto viktigare är bokens avslutande kommentarer rörande studenternas klassbakgrund, deras kvinnosyn och vidare karriärer. De enskilda aktörerna blir riktigt intressanta först när deras öden analyseras i relation till ett visst kulturellt kapital, till konkreta positioneringsstrategier inom akademin och till maktaxlar som kön och klass kring vilka samhället inklusive dess universitet, studentliv och studenthistoriska traditioner ständigt organiseras.