Pamflett mot lögnen, girigheten och dumheten

Peter Kropotkin
Anarkismens moral
Tragus förlag

Sann eller inte, så finns det en långt mer betydelsefull anledning till denna pamfletts författande än den roande anekdoten. Pamfletten är, liksom författarens Inbördes hjälp och även senare verk i etiken, i sin helhet ett angrepp på en av dåtidens starkaste ideologiska byggen, den s k socialdarwinismen. Denna var grovt uttryckt uppbyggd på en förvrängd tolkning av Darwins lära om kampen för tillvaron, applicerad på mänskliga förhållanden.

Kropotkins huvudtes är som bekant att kampens stora betydelse är en missuppfattning, det är i stället samarbetet mellan jämställda individer som leder samhället framåt. Att han letade bevis för sina teser bland näbbmöss, myror och t o m de första fåcelliga organismerna i havet känns något biologistiskt begränsande, men får väl skrivas på tidsandans konto.
Värre är då den klara tendens till vitalistisk övermänniskofilosofi som basuneras ut mot slutet av pamfletten. För vissa utvalda är det inte nog med jämlikhetens höga principer. Nej, de riktigt starkas plikt är att utveckla hela sin förmåga, för om de inte utvecklas, då utvecklas inte det mänskliga livet, och människan måste gå under.

Den lilla pamfletten föreligger nu i nyutgåva på Tragus förlag. Man har bibehållit den anonyma översättningen från 1910, med plurala verbformer och allt, vilket idag ger en inte helt oangenäm, lätt ironisk effekt som gifter sig väl med själva skriftens uppfriskande rättframma stil.

När Kropotkin skriver är det verkliga människor det handlar om, människor av kött och blod, de må sedan heta Napoleon, Jack Uppskäraren eller vara anonyma prostituerade. Och parat med respekten för den enskilde finner man genomgående detta självklara revolutionära hat mot lögnen, girigheten, dumheten och dess företrädare.
Där ligger Kropotkins verkliga styrka idag, när mycket av den förmenta vetenskapligheten bleknat. Han har en aldrig sinande kraft och vilja till nytänkande, och han använder denna kraft i det allmännas tjänst.
Själv hade han nog lånat ett ord från sin samtida kollega Jean-Marie Guyau och sagt att han bara gjorde sin plikt.