Kött, rost och spökerier

Erik Zackrisson
Bilder av det vrängda köttet och andra berättelser
Artelligens förlag

Gemensamt för samlingens åtta noveller är att de utspelar sig i ett fantasins skymningsland där det så gott som alltid är höst eller vinter, kväll eller natt, och där det nästan alltid blåser, regnar eller snöar. Tonen är oftast mörk, och även om en ganska bestämd uppsättning rekvisita återkommer, kombineras och varieras den på en rad intressanta sätt. Rostiga maskiner, skrot, bilvrak, övergivna fabriker, tumörer, sjukdomar, droger, stenmurar, spöken, andar, gatlyktor, mörkrum, fotografier, röda lavalampor och legogubbar passerar revy i fler än ett par av novellerna.
Tyvärr är texterna något ojämna, och det är lite synd att samlingens svagaste novell, berättelsen om gotflickan som i ett drogrus får chansen att stänga av universum, också är den som får avsluta resan genom Uppsalaastronomen Zackrissons fruktbara fantasi. Innovativa, ja, riktigt läsvärda, är däremot novellerna Köttorgeln och Nattantenn, som båda kretsar kring det konstnärliga skapandet.
Den förra handlar om en tysk kompositör som på 1930-talet, med den moderna vetenskapens hjälp, skapar ett minst sagt annorlunda instrument; den senare om en ensam fotograf som länge tyckt sig vara något stort på spåren, och därför smugit runt i nattens mörker och fotograferat den sovande staden. Här skildras suggestivt hur sökandet efter dolda sammanhang kan ta över en människas liv, få henne att försumma sin omgivning och hälsa, men också den tragik som ligger i att inte kunna övertyga en publik om att det man lagt ned så mycken tid på varit meningsfullt.
Det sistnämnda är nu inget problem för Erik Zackrisson, och det är inte utan att man undrar varför inget större förlag nappat på att ge ut novellsamlingen. Måhända har de avskräckts av titelns vrängda kött.