Humor utan långtidsverkan
Det är inte lätt att veta vilka anspråk Tomas Kindenberg kan tänkas ha när han nu debuterar. Den utstuderade och glossiga designen och de sobra svartvita foton som pryder boken signalerar höga pretentioner, men läsningen infriar knappast några sådana löften.
Boken består av några tiotal korta texter om vardagliga företeelser: kärlek, humor, böcker, uppväxt, familj. Först är de lite svåra att genrebestämma, de påminner en smula om Fredrik Lindströms dikter i Jag är en sån som bara vill ligga med dig: samma ironiska humor, samma oförargliga putslustigheter och perspektivbyten, och precis lika platt och banalt.
Ytterligare en ledtråd får man när en av texterna tänks skriven av en ståuppare. Varje stycke i boken är format just som en monolog för krogscenen, med en lagom självklar knorr för att kunna uppfattas av en smula okoncentrerade ditresta bussresenärer.
Men det som kanske hade fungerat på scen, med ett skickligt framförandes tonfall, pausering och mimik, faller här oftast platt till marken. Jag kommer på mig själv med att dra lite på munnen ett par gånger, men minns nu inte åt vad. Om detta är humor så är det en humor utan både djup och långtidsverkan. Som nöje för stunden kan det kanske duga, men då ska man ha i åtanke att man ledigt läser igenom boken på 15 minuter, och man läser inte om den.
Och så var det ju detta med fotografierna. Upphovsmännen har uppenbarligen tänkt sig att göra något alldeles extra, och Stefan Bladhs fotografier är delvis verkningsfulla i sin folktomma småstadsmelankoli. Tyvärr gifter de sig inte på något sätt med texterna, och vad värre är; trots all möda som nedlagts på formgivningen, så har man inte förstått att dessa fotografier hade behövt mycket större ytor för att komma till sin rätt.
På det hela taget verkar detta vara ett försök att göra en bok som är modern och urban, som kan säljas på Designtorget och ligga framme på caféerna i Sofo. Som tecken i tiden förtjänar det kanske en alldeles egen undersökning, men som enskild bok förblir den ointressant. Frågar man Kindenberg efter något av värde, blir han bara pinsamt tyst.
