Ensamheten en av vår tids stora utmaningar
Ensamhet är en av vår tids stora utmaningar för både samhället och individen. Det menar litteraturvetaren Maria Karlsson och filosofen Sharon Rider, båda verksamma vid Uppsala universitet tillika redaktörer för den nyutkomna antologin Den moderna ensamheten. Utgångspunkten är att vi idag är friare än någonsin tidigare. Vi reser, har tillfälliga anställningar, flyttar ofta och har allt färre band till varandra och det kollektiva. Men priset vi får betala är en djup och ny sorts ensamhet som bottnar i att vi själva bär det totala ansvaret för vår egen lycka och välgång.
Ingångarna till vår tids ensamhet visar sig dock vara lika många som de tio skribenter, varav flera humanister med Uppsala som bas, som medverkar i boken. Konstnären Måns Wrange uppmärksammar med sitt projekt om medelmedborgaren Marianne de två och en halv miljoner människor som lever ensamma i Sverige idag. Marianne, en 40-årig ogift och barnlös offentliganställd som bor i en tvåa, är ett statistiskt destillat av dem alla. Författaren Göran Rosenberg pekar i sitt bidrag på vår tids långt drivna individualism som en viktig orsak till den tilltagande ensamhet han ser i samhället, medan litteraturvetaren Margaretha Fahlgren i en betraktelse av tantsnusk-genren och dess mottagande visar hur framgångsrika kvinnor som väljer att leva ensamma lätt uppfattas som något hotfullt. Till en liknande slutsats kommer Maria Karlsson i sin studie av kvinnliga poliser i Håkan Nessers kriminalromaner.
- Han ser på dem som lite tragiska, som att de inte vet sitt eget bästa. Till slut måste de väl ändå mogna och skaffa barn?
I verkliga livet är ensamhet något vi ganska sällan pratar om. Att vara ensam omgärdas fortfarande av viss skam.
- Det är lite av ett lyte, som en allvarlig sjukdom - man blir rädd av andras ensamhet, om den inte är självvald, menar Sharon Rider.
Det var också just via funderingar kring skam och normalitet som Maria Karlsson, när det för några år sedan fanns forskningspengar att söka i Uppsala, kom på att ensamhet kunde vara ett spännande tema.
- Humaniora har aldrig tidigare tagit ett större grepp om ensamhet, vilket är ganska konstigt eftersom det är ett så vanligt tema i litteratur och filosofi.
Att idén blev verklighet och att konferensen nu också finns i bokform är roligt inte minst för att humanistisk forskning med en så konkret samhällskoppling är sällsynt, menar Rider och Karlsson. Och boken är angelägen, det vittnar den uppmärksamhet den fått hos allt från ledaroch kulturredaktioner till riksradion.
Men att prata om en ny och djup ensamhet tätt kopplad till individualismen känns samtidigt som lite av en balansakt. Steget till en kulturkonservativ hållning där gamla samhällsformer romantiseras tycks inte särskilt långt. Maria Karlsson är beredd att hålla med.
- Jag tycker till exempel att man förbiser andra slags nätverk än kärn- eller storfamiljen när man pratar om den moderna ensamheten. Man glömmer lätt att ett nätverk av vänner kan betyda lika mycket som en partner.
