Mitt i ett samtal
Redan första raden inbjuder till medverkan. Inbjuder till inre monolog som en fortsättning på den yttre dialog som förs mellan den kristne prästen Mikael Mogren och poeten och muslimen Mohamed Omar.
Varje fråga väcker tankar, varje påstående manar till eftertanke. Det här är inte en bok man hastar igenom. Den går att läsa från pärm till pärm, den ska läsas från pärm till pärm för att kronologin ska stämma. För att man ska kunna hänga med i tankegångarna. Men den läses med fördel i etapper, för dialogen engagerar och kräver begrundan. Det är en bok man återvänder till. Jag skulle kunna sträcka mig så långt som till att säga att den under läsningen blev en diskussionspartner. Trots att det är en envägskommunikation tvingar den hela tiden läsaren vidare.
Ämnet är religion. Islam kontra kristendom, tolkad av en poet från ena sidan och en präst från den andra. Mohamed Omar och Mikael Mogren är vänner som vågar möta varandra och de svåra frågor som idag är väldigt aktuella. Det behövs, enligt författarna, en öppen religionsdiskussion, inte enbart mellan troende, religiösa människor utan mellan alla medborgare i samhället. Det öppna samtalet vidgar bilden av den andre, så att inte fördomar får styra. Att lära känna den andre borde i vårt multikulturella land vara en självklarhet, för att öka känslan av trygghet och acceptans mellan olika grupper. För när allt bakas ned, inser man att olikheterna trots allt inte är särskilt stora. Man talar förbi varandra utan att inse att man menar samma sak. Kanske använder man olika ord och begrepp. Kanske är man alltför låst för att våga ta in ny information.
Koranen och Bibeln, samma Gud, i stort sett även samma föråldrade språk och synsätt. Böcker skrivna i en annan tid, tolkade och efterlevda på olika sätt. Är det religionen eller kulturen som skapar sådana avgrunder mellan oss? Misstron och skräcken lurar på oss i de mest oväntade sammanhang. Vid ett tillfälle står Mikael Mogren vid diskbänken i köket, när han plötsligt drabbas av en olustkänsla i kroppen. Han blir medveten om sin oro över att han kanske är naiv och pratar bort ett eventuellt framtida samhällsproblem i sin dialog med Mohamed Omar. Det Mikael Mogren känner är rädslan över ett religiöst politiskt styre i ett Sverige som länge varit sekulariserat. Främst tänker han på de stora grupper troende muslimer som lever i landet, men även på starkt troende kristna grupperingar. Som präst och människa är detta inte en rädsla han är bekväm med och vänder sig därför med sin ångest till Mohamed Omar. Lägger sin bekännelse i den andres knä.
Under vägens gång kommer vännerna varandra allt närmare. Som läsare häpnar jag över den hårdnande tonen mot slutet och tror att de båda männen är på väg bort från varandra. Jag kunde inte ha mer fel. Tvärtom har Mikael Mogren och Mohamed Omar kommit så pass nära varandra att de inte längre skyr hårda ord och farliga tankar. Tilltron till varandra tillåter dem att lämna dörren till hjärtat på vid gavel.
Vem är du? visar att det är möjligt att föra en öppen diskussion om svåra frågor. Att det berikar och ger båda parter en ökad förståelse för andra människor, åsikter och trosåskådningar. Därmed ökar individens acceptans för de som är annorlunda och rädslan minskar - man börjar se varandra som människor.
