Nya bilder av Gottsunda

Den som följt mediabevakningen om Gottsunda de senaste åren kopplar troligen samman stadsdelen med nbsp; bilbränder, gängbråk och allmän stökighet. Bara ett par veckor efter kravallerna i Husby släpptes boken Gottsunda, med syfte att ge en annan bild av den ökända stadsdelen. Ett tidsdokument och en dokumentärskildring bortom rubrikerna. nbsp;

Boken är en del i ett konstprojekt, lett av Erik Krikortz vars installation vi bland annat kan se på Telefonplan i Stockholm. Men det är inte konstnären själv som är skildrare, utan i stället nio ungdomar från och omkring trakten som fått fotografera och skriva sitt Gottsunda ur ett personligt perspektiv.
– Vi ville ge ungdomar på plats ett nytt verktyg, ett sätt att kommunicera genom text och fotografi, berättar han i telefon från Berlin där han nu bor. nbsp;

Projektet är en del av den stora ombyggnation av Gottsunda centrum som pågått under flera år. Enligt rekommendationer ska man följa den så kallade enprocentsregeln, det vill säga att en procent av byggkostnaderna ska läggas på konst. Kulturnämnden i Uppsala kommun vände sig till Erik Krikortz. Själv hade han ingen kopplning till Gottsunda och funderade över vad han skulle kunna åstadkomma. Precis som många andra hade han enbart fått den problemfokuserade mediala bilden.
– En vecka innan jag fick förfrågan hade jag läst en rubrik i Aftonbladet om ”Ghettosunda”. Och det är ju en problematik som finns kvar, samtidigt finns det också mycket annat. Jag tyckte det var intressant att lyfta fram andra mer komplexa bilder.

Tillsammans med författaren Viktor Johansson och fotograferna Klara Källström och Thobias Fäldt har han under hösten hållit workshops i skrivande och foto för ungdomarna som medverkar i boken. Resultatet blev en mängd konstnärliga uttryck som rymmer humor, politik och personliga berättelser.
– Innehållet behövde inte handla om Gottsunda. Det var öppet att jobba fiktivt. Någon kanske har sin verklighet i ett onlinespel, eller tog bilder från en semester. Arbetet var inte geografiskt begränsat.
Ungdomarna fick testa olika tekniker och även om många av bilderna visar husdjur och semestrar finns Gottsunda ständigt med som minsta gemensamma nämnare. En teknik man använt syns i en samling kollektivsviter där alla skribenter arbetat tillsammans.

–Texterna tillkom med hjälp av cut up-teknik, textfragment som blandades och sammanfogades på olika vis. Det blev väldigt intressant, särskilt eftersom skribenterna har så olika bakgrund.

Han är själv nöjd med gruppsammansättningen, så när som på en punkt. Tjejer med invandrarbakgrund. Till en början strömmade anmälningarna in, men när det sedan var dags för projektstarten droppade de av, en efter en, av olika anlendingar.

– Projektet Gottsunda sisterhood skrev en rapport där de pekade på problematiken med att en del Gottsundatjejer inte får gå ut på kvällen, eller att de inte vågar. nbsp;Kanske hade det något med saken att göra.
– Det var lite synd att det blev så, särskilt som att vi fick in många anmälningar först.
Men kanske kommer det fler chanser. Projektet ska nämligen inte sluta här. I höst sätts en installation upp i Gottsunda centrum, stora skärmar som visar sidor ur boken. Och sedan hoppas Erik Krikortz att någon annan tar över och låter konstverket leva vidare. Att det fortsätter komma nya bilder av Gottsunda.

nbsp;

Ellinor Skagegård

nbsp;

En av bokens texter:

nbsp;

Vi vet något som nbsp;90 av världens befolkning
inte vet.
Jag nbsp;ser den bekanta loggan,
den bekanta färgen,
där i tunnelbanan.
Där är hoppet en mobil som blinkar till i
mörkret,
en annan gamer som skickar inspiration.

Av: Hanna Rönntoft, Johan Järvenson, Olivia Gustafsson, Sergej Brändén