Djupt ner i containrarna

Leva på sopor, går det? Ja, i alla fall om man är beredd att offra några timmar av sina nätter, har ett stort förråd och en rymlig frys. Andreas Jakobsson är frilansjournalisten som vigde två år av sitt liv åt att dumpstra – att leva på mat från butikernas soprum. I reportageboken Svinnlandet får vi följa honom från de första skälvande dumpstringsturerna, till att han blir ett fullfjärdat proffs som varken räds äckliga soprum eller sura tanter. Det är bitvis riktigt spännande läsning och det lätt att bli både häpen och förskräckt över mängderna som slängs – under ett år hittar han bland annat 64 kilo ost, 30 burkar oliver, 85 liter filmjölk och 102 kilo bananer.

Men hur kommer det sig att all den här maten slängs? I boken söker han svar genom att prata med producenter, handlare och forskare. Ökat utbud i butikerna, kampanjvaror som inte går åt, ”fula” grönsaker som inte anses falla konsumenterna i smaken och det faktum att det många gånger är billigare att slänga en hel ask clementiner om en av dem är dålig. Glädjen över att min egen favoritbutik för en tid sedan utökade sitt utbud drastiskt grumlas efter insikten att fler produkter också leder till mer svinn. Mycket riktigt hittar jag en hel del mögliga grönsaker i den numera välsorterade ekologiska hyllan.
Jag köper påsen med en möglig beta. Tycker synd om den, skär bort det värsta. För visst har jag lärt mig en del av alla svinnrapporter som kommit geonom åren. Men kanske är det inte jag som ska skämmas. Bokens största scoop är att Andreas Jakobsson lyckas punktera Smedsrapporten – en beräkning av hur stora andelar som producenter grossister och konsumenter ansvarar för i svinnkedjan. Han visar hur rapporten, som ofta citeras av journalister, lägger skulden på fel ställe: hushållen står inte för två tredjedelar av svinnet från jord till bord, utan snarare runt 6,5 procent. En liten tröst i sammanhanget, men desto svårare att själv göra någonting åt. Men Andreas Jakobsson har sin lösning och inbjuder fler till att göra samma sak.

Lika mycket som Svinnlandet är ett försök till att synliggöra och kartlägga varför maten slängs, är den också en guide till hur du som student, äventyrslysten – eller snål – kan gå tillväga för att spara pengar på detta systemfel. Författaren tipsar om allt från sidor på internet och tillvägagångssätt till förvaring och tillagning av de olika fynden. Jag blir taggad när jag läser. För visst låter det lockande att efter en tur komma hem med drygt ett kilo parmesanost, alldeles gratis?
Min reaktion synliggör hela problematiken. Så fort det finns något för den enskilde att tjäna – är incitamenten starka nog – oavsett om det handlar om att gräva i soporna eller att som butiksägare välja att slänga en hel låda grillad kyckling, bara för att det blir billigare så.