Litterära stjärnskottet från Gällivare besöker Norrlands nation

Ella-Maria Nutti, född 1995 i närheten av Gällivare, har sedan debutroman Kaffe med mjölk (Wahlström & Widstrand) utkom fått mycket uppmärksamhet. Bland annat har hon tilldelats Norrlands litteraturpris, och Kaija Anstensens stipendium. Romanen är ett kort men svällande verk. En mamma och en dotter med en avgrund mellan sig, som gestaltas av dotterns flytt (eller flykt) från Gällivare till Stockholm. Mamma Agneta måste överbrygga avståndet för att kunna berätta en avgörande hemlighet för dottern, men det är svårt och läsaren sitter på nålar - ska hon hinna innan det är försent?

Under stuckatur och kristallkrona i Strömholms sal på Norrlands nation står rader av blå stolar i väntan på att gästerna ska ta fika och bänka sig. Det mumlas lågmält, ingen vågar inleda en riktig konversation. Samtalet skulle egentligen börjat för två minuter sedan. Kulturutskottet och biblioteksutskottet presenterar sig när tiden är inne, det är de som jobbar för att Norrlands nation ska ha mer att erbjuda än fest. 

Samtalet med Ella-Maria Nutti modereras av Andreas Apelqvist, också från Gällivare. Publiken skrattar igenkännande när Nutti får svårt att svara redan på första frågan, hon vet inte hur hon ska beskriva sig själv. Hon har däremot lättare att berätta varför hon skrivit Kaffe med mjölk, icke att förväxlas med Ramqvists Mjölk och bröd som utkom bara en månaden efter Nuttis. När Nutti själv flyttade ifrån den norrländska bygden efter gymnasiet för att börja studera till psykolog märkte hon att hennes dialekt slätades ut och att hon stundom skämdes för sin härkomst. Därför ville hon skriva om Tilda, dottern i boken, som lämnar sin bakgrund för ett nytt liv i storstaden. Men Ella-Maria identifierar sig inte med Tilda, hon beskriver Tilda som en “ocharmig tjeja” och har “noll sympati” för henne. 

Tilda försöker skapa avstånd till Norrland, både bokstavligt och metaforiskt. Men i sitt försök att skapa ett nytt liv förlorar hon mer än bara sin dialekt, och när hon tänder ljus hemma gör hon det för att det ska se mysigt ut ifall någon tittar in genom fönstret. Att Tilda inte är fokalisator i boken utan hänvisas till som “en dotter” gestaltar hur hon lever sitt liv med blicken på sig själv, berättar Nutti. Kanske är det en spegling av Nuttis egen självmedvetenhet, författarinnan ursäktar sig flera gånger under samtalet när hennes svar blir långa, trots att publiken njuter av hennes vindlande utläggningar. 

Agneta, Tildas mamma, är den norrländska kvinnan som alltid har behövt kämpa och finna sig i det livet ger henne. Ändå är Agnetas självkänsla svag, och paradoxalt nog är hon övertygad om att hon ska komma till helvetet. Alla känner en Agneta, menar Nutti och den övervägande norrländska publiken nickar igenkännande. 

Jag frågar Nutti om bokens språk, det är fyllt av nya sammansättningar som “argbanka” och “metallkall”. Tack och lov har författaren överseende med min stockholmskhet och berättar tålmodigt att orden är dialektala. 

Lika diskret som dialekten är Agenta och Tildas samiska tillhörighet. Det var viktigt för Nutti att inte förstärka den samiska identiteten, att låta modern och dottern vara samer utan att det är en “big deal”, säger hon. Oron för att förlaget skulle exploatera och kapitalisera på samiskheten var obefogad, det samiska blev snarare ännu mer nedtonat i slutversionen. 

I Kaffe med mjölk märks det att Nutti är intresserad av psykologi. Moderatorn frågar om den var tänkt som en psykologisk roman, men Nutti skrattar bort det med att säga “Allt är psykologi!” Men skrattar gör inte läsaren som följer kampen i Agnetas huvud under de dagar boken utspelar sig. Att det döljer sig djup och insiktsfullhet bakom Nuttis skrattlystna och rappa fasad råder det ingen tvekan om. Jag väntar med spänning på hennes nästa verk.