Dystopiskt Sverige i spännande debut

Sverige är ett stängt land. Vintern har än en gång lagt sig över Stockholm och makten ligger i händerna på ett parti med högerextrema och totalitära förtecken. Allmännyttan har stramats åt, men inte för alla, bara för de med utländsk bakgrund. De har delats in i fem sociala och administrativa klasser, helt och hållet baserade på graden av utländskt påbrå. För de lägre klasserna existerar varken välfärd eller rättigheter.

I uppsalastudenten Camilla Stens debutroman ”En annan gryning” möter vi Isa. Hon lever i ett stängt Sverige. Sanningen om makthavarnas förtryck tystas ned av media, och demonstranter registreras och misshandlas urskillningslöst av polisen. Men motstånd finns. I det tysta ingår Isa i en militant grupp som kämpar mot det totalitära system som upprättats och försöker kasta ljus över sanningen om den styrande regimens brutala metoder.

Efter en aktion som gruppen utfört mot Stockholms universitet, där de skrivit slagord på väggarna i Anna Lindh-salen, hamnar de i fara. De jagas av myndigheterna, men kommer i kontakt med den mystiske motståndspersonen Anarkisten, som hjälper dem att gå under jord.

Den skräck och paranoia som Isa lever i smittar genast av sig av sig på läsaren. Bara genom något så alldagligt som en tunnelbaneresa lyckas Sten emellanåt höja intensiteten i texten till en imponerande nivå och läsaren sugs in i den snabba prosan.

”Jag fäster blicken på en kvinnlig polis med blankt brunt hår och ler försiktigt mot henne. Inte för säkert. Inte verka arrogant, men inte nervös heller. Det krävs inte så mycket för att de ska ta en. En ryckning i ögonlocket. En droppe svett på tinningen.”

Händelserna avlöser snabbt varandra och avsaknaden av transportsträckor gör läsningen lätt och underhållande.

”En annan gryning” är en självsäker debut som för tankarna till tongivande dystopiskildringar som ”1984” och ”Kallocain”, men som även vågar släppa in influenser från modernare tappningar som ”Hungerspelen”. Sten erbjuder en spännande läsning, men som ibland blir lidande av stilen som emellanåt känns monoton. Hur som helst har Sten byggt ett spännande litterärt universum, som definitivt förtjänar att utforskas ytterligare.