»Usel ordning på Carolina«
Under de gångna sju åren har vi så gott som var dag bedrivit studier på Carolina Rediviva, Uppsala universitetsbibliotek och Sveriges äldsta forskningsbibliotek. Det finns mycket att säga om nämnda inrättning men ett par saker sticker ut på ett högst anmärkningsvärt sätt och det är mycket uppseendeväckande att biblioteket får fortsätta att förfalla. Några exempel:
Ordningen i läsesalarna med ständigt trasiga lampor och ickefungerande armaturer är pinsam. Besökarna förväntas utföra underhållet själva för något initiativ från personalen att ombesörja fungerande studieplatser finns tydligen inte. I vart fall inte under den innevarande terminen. I läsesal A kan man se studenter och forskare som ilar bland raderna av bänkar för att överhuvudtaget hitta en läsplats med en fungerande lampa. Det kan inte vara meningen att en stor del av läsplatserna inte är brukbara, eller att användarna själva skall behöva gå till receptionen för att hämta nya glödlampor. Vad är det för ordning?
Orienteringstavlorna, i den mån de alls finns, är en tafflig kombination av dåligt handritade förteckningar och undermåligt tillklippta datoriserade utskrifter. Detsamma gäller papperslappar med allehanda information som tejpas upp både här och där. Det är i sig inget fel på handritade alster men faktum är att som det ser ut idag, ser det mycket oprofessionellt ut. Det är ovärdigt Sveriges äldsta forskningsbibliotek.
Avspärrningsbanden i rött och gulsvart som pryder spiraltrapporna i läsesal A är inte särskilt stilfulla. Det måste finnas ett bättre sätt att ordna till detta. Biblioteket har väl ändå inte blivit en permanent byggarbetsplats?
Lamporna i tidsskriftsläsesalen är försedda med en fläkt vilket säkert är nödvändigt men man kan ju fråga sig vad personen i fråga tänkte när han beställde lampor försedda med jetmotorer för kylning till en tyst läsesal. Sannolikt inte alls.
Detta är endast några få exempel på den brist på vilja och ambition som syns på biblioteket idag. Det är skamligt. Det är vår uppfattning att ovan nämnda förhållanden kan rättas till med små medel.
Även om det kanske behövs, är det inte ommålning eller nya golv vi efterfrågar, utan bara att någon bryr sig om den allmänna ordningen. I det avseendet kan vi rekommendera ett studiebesök på Juridiska biblioteket och Dag Hammarskjöldbiblioteket där det finns vaktmästare som är engagerade och som löser sina arbetsuppgifter på ett föredömligt sätt.
Vaktmästare som fixar och ordnar, för att de bryr sig. Där fungerar läslamporna, där är pappret påfyllt i kopiatorer och där fungerar också annan utrustning. Det handlar enbart om en vilja att lösa sina arbetsuppgifter med någon form av skam i kroppen. Det är en ovärdig initiativlöshet som råder på Carolina Rediviva och biblioteket har tyvärr utvecklats till bli en skamfläck för Sveriges äldsta universitet. Som rektor för Uppsala universitet skulle inte någon av oss varit nöjd med den nuvarande ordningen och som överbibliotekarie hade vi skämts. Det är dags att Ni tar ert arbete på allvar, herr Överbibliotekarie
Andreas Bergman, Jur.kand. et fil. Stud.
Marcus Molander, Jur.kand. et fil. stud.
Överbibliotekarien svarar:
Biblioteksanvändarnas reaktioner är alltid glädjande och uppfordrande, också när de kommer vid sidan av meningsyttranden i styrelse och nämnder och i de dagliga hundratals personliga kontakterna på våra många enheter. Vad insändarskribenterna påpekar ger anledning till översyn av vissa rutiner på Carolina Rediviva. Och jag håller gärna med om att de varningsband som satts upp på utsatta platser i A-salens spiraltrappor - våra besökare har blivit längre på de 100 år trapporna stått där - inte bör se ut som om de norpats från något av stadens många anläggningsarbeten.
En av punkterna vill jag gärna kommentera i detalj. Att skyltningen på Carolina är undermålig har påpekats av många, även från högsta ort. Jag har dock inte i pågående utredningsläge velat investera den stora summa, som skulle krävas för en professionell skyltning. Snart kanske det inte alls ser ut som i dag.
Rektor har nämligen i somras tillsatt en särskild grupp under prorektor Kerstin Sahlins ledning med uppgift att skapa ett program för Carolinabyggnadens framtida utnyttjande. Enighet råder om att den huvudsakliga användningen fortsatt skall vara ett levande och högklassigt bibliotek, en välkomnande och stimulerande inrättning för lärande och forskning. Men möjlighet kan finnas att också inrymma angränsande aktiviteter i form av allmän universitetsinformation, ytterligare exponering av våra rika kulturskatter, mera varierad servering, kort sagt en ännu attraktivare plats för möten över fakultets- och generationsgränser. Även djärvare planer har framkastats att genom tillbyggnad förstärka Carolinas position som universitetets centralpunkt.
Det fortsatta arbetet i detta Carolinaprojekt sker i nära samarbete med Statens fastighetsverk, som ser det som ett pilotprojekt för omhändertagande och vidareutveckling av kulturbyggnader. Under våren får vi möjlighet att ta del av snillrika förslag från tillkallad arkitekturexpertis. Sedan hoppas jag att gruppen kan enas om en tilltalande lösning, som ger ökat liv åt denna skärningspunkt mellan flera befintliga och under byggnad varande institutionskomplex. Carolina Rediviva ska sjuda av akademisk nyfikenhet hos studenter och forskare.
Från biblioteket har vi särskilt understrukit behovet av effektiva grupparbetsplatser med toppmodern utrustning för samtidig användning av digital och tryckt information. Vad vi hittills har i den vägen i Uppsala är inte mycket att skryta med. Den enda trösten kan vara att det också internationellt har gått långsamt, vilket jag kunnat konstatera under ett intensifierat resande i Europa och USA. Även nyinrättade bibliotek började planeras för tidigt för att hänga med i IT-utvecklingen. Nu har vi chansen att inom Carolinamurarna rymma även interaktiva lärandemiljöer i utvecklingsfronten, samtidigt som tysta läsesalar finns kvar för dem som har sådana behov.
Det är möjligt, hrr insändarskribenter, att jag denna höst tagit på större allvar framtidsfrågorna än 40W-lamporna i C-salens 50-åriga hållare. Men en god organisation skall fungera väl även utan chefens omedelbara inblandning, och därför är det alltid nyttigt med välgrundad kritik.
Ulf Göranson
Överbibliotekarie
