För få studieplatser

På universitetet – campus Engelska parken närmare bestämt, finns ett fåtal lämpliga studieplatser och det gäller att vara där före alla andra för att försäkra sig om ett rum där goda studier kan bedrivas. Vi studenter tvingas alltså konkurrera med varandra om en stol att sitta på, vilket torde glädja arbetsmarknaden, som önskar fostra konkurrerande kapitalister av oss alla.

Det gör mig förbannad. Av egen erfarenhet och med stöd i otaliga studier vet jag att arbetsmiljön påverkar arbetsprestationen. Att då ha bullriga arbetsmiljöer och få sittplatser är kontraproduktivt, för att inte säga idiotiskt. Varje morgon känns som en kamp om en plats där kunskapsinhämtningen kan underlättas, där skrivandet inte ständigt avbryts av springande fötter, höga röster och skarpa telefonsignaler. Det känns som kunskapsarbetet motarbetas av just den instans som ska främja det.
Kanske någon protesterar nu, och hänvisar till biblioteket där det finns gott om arbetsytor. Det må så vara – men när det gäller grupparbeten med ofta högljudda diskussioner och tankeutbyten är det både olämpligt och icke-uppskattat med ett biblioteksbesök.

Det ironiska, eller snarare sorgliga, är att det finns många funktionsdugliga rum på Engelska parken som inte kommer till användning. Det finns till och med rum som aldrig används. De rummen är låsta och vi studenter har ingen chans att ta oss in i dem. Dock kan man ju be en lärare låsa upp dörren, men det är ingen idé. Dessa rum hyrs nämligen ut av fastighetsägaren Akademiska hus och tillhör inte universitetet, vilket gör att inte ens kunskapsförmedlarna kan nyttja dem, utöver de fåtal föreläsningstimmar som vi är välsignade med. Skulle en lärare mot förmodan göra revolt mot dessa korkade regler riskerar hen böter. Jag har talat med en lärare som säger att det istället för böter ofta delas ut en skarp tillsägelse, och att hen redan blivit varnad och fått en reprimand. Som anställd riskerar man alltså att bli utskälld om man får för sig att använda arbetsplatsens faciliteter – lärarna förbjuds uttryckligen att öppna tomma lokaler för studenter.

Imorse var jag fem minuter försenad och missade därför det grupprum, av totalt fyra på skolan ( ), vi vanligtvis brukar använda för studier. När jag försökte ta mig in i en annan lokal var dörren låst. Jag bad en person med nyckelbehörighet att släppa in mig men fick till svar att de inte fick lov att släppa in studenter... Jag förstår inte, jag som kanske lite naivt trott att universitetet är till för studenterna.
Det är på universitetet jag och många med mig försöker inhämta kunskaper för att kunna tänka kritiskt och för att kunna skriva. Det är till universitetet vi har sökt oss för att lära oss mer, för att växa. Under dessa år som jag har studerat har jag gång på gång blivit påmind om hur enfaldiga mina förväntningar har varit, när det fysiska rummet – och i förlängningen det mentala rummet – varken tillåter kunskapsförmedling eller kunskapsinhämtning.

Vem bär skulden för att vi studenter inte har en schysst arbetsmiljö? Detta är ju inget unikt för Engelska parken utan karaktäriserar flera campus i Uppsala. På Akademiska hus hemsida läser jag att ”I våra hus kan man tänka lite bättre.” Det är precis motsatsen till mina och andra studenters upplevelser. Ligger då skulden hos det statligt ägda Akademiska hus? Jag vet inte, jag vet bara att jag är trött på att behöva slåss för en stol att sitta på.
nbsp;
Mahshid Moteie
student