Stormygel i Vetenskapsrådet
Härförleden lämnade Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten en rapport till rektor om de verksamhetsmässiga konsekvenserna. I denna konstateras, att fakulteten ansvarar för forskning, forskarutbildning och grundutbildning inom ämnesområden, som är beroende av existensen av Svedberglaboratoriet.
En nedläggning skulle medföra att internationellt framgångsrika projekt måste avbrytas i förtid. Den mest internationella arbetsplatsen och arbetsmiljön vid Uppsala universitet måste läggas ned. Detta är inget skryt. Av handlingarna framkommer att det finns tjugo nationaliteter vid labbet och att det används för körningar från forskargrupper i andra länder. Konsekvenserna blir omedelbara för ett stort europeiskt forskningsprogram inom hadronfysik. Projektet förutsätter att The Svedberg laboratoriet är i drift fram till 2008.
Protonacceleratorn vid laboratoriet används av fakultetens forskare för experimentell neutronfysik med inriktning mot kärntekniska tillämpningar och frågeställningar, och utgör det nationella centret för denna forskning. Uppsala är ett internationellt centrum för tillämpad kärnfysik. De nationella tillgångarna som neutronfaciliteten och forskningsmiljön utgör skulle förloras om TSL lades ner.
Svedberglaboratoriet har infrastruktur och kompetens, och är en framgångsrik plattform för svenskt utnyttjande av EU:s forskningsanläggningar med sammanhängande finansiella stöd. Detta har medfört att flera projekt kunnat initieras och genomföras med Uppsala som bas och möjliggjort etablering av kärntekniska kompetenscentra i Sverige inom EU:s fusions- och transmutationsforskning. Plattformen för denna forskning skulle försvinna om TSL lades ned och dessutom skulle uppdragsutbildningar med bäring på framtida energiförsörjning behöva avbrytas.
För forskarutbildningen i kärn-, partikel- och neutronfysik är Svedberglaboratoriet centralt. Anläggningen har under de sista sex åren producerat 49 doktorer. För närvarande använder 57 doktorander laboratoriet i sin forskarutbildning. En omedelbar nedläggning innebär, skriver fakulteten, att väsentligen alla doktorander måste avbryta sin forskarutbildning. Något liknande har aldrig inträffat inom svensk forskning tidigare och är ur ansvarighetssynpunkt fullständigt oacceptabelt.
Inom grundutbildningen krävs en aktiv kompetens inom Svedberglaboratoriets forskningsområden. Lärarna, som också bedriver sin forskning vid laboratoriet, är engagerade inom centrala kurser i följande civilingenjörsprogram: Teknisk fysik, energisystemteknik och materialfysik. Dessutom ges ett antal kurser inom naturvetarprogrammet. Förutom kursundervisningen genomförs ett stort antal examensarbeten med laboratoriet som bas. En nedläggning av det innebär inte bara att kompetensförsörjningen för grundutbildningen utarmas utan också att en forskningsmiljö av stor vikt för både grund- och forskarutbildningen försvinner.
Ovanstående är fakultetens konsekvensanalys. Det är inte tomma ord. Forskningen som bedrivs vid The Svedberg Laboratoriet befinner sig faktiskt vid en absoluta forskningsfronten. Det utnyttjas av 400 forskare från 100 institutioner i 20 länder. Idag finns bara två dylika anläggningar i världen. Den andra befinner sig i Jülich i Tyskland. En ny inom fältet planeras komma i drift 2008 i Darmstadt. Utvecklingsarbetet som bedrivs vid Svedberglaboratoriet är en viktig förutsättning för det projektet.
Bakom beslutet döljer sig stormygel. Det finns idag tre
acceleratorer i Sverige som får 70 miljoner från Vetenskapsrådet. Genom att stödja sig på en tämligen oinsatt utvärdering har konkurrenterna i Lund lyckats sno åt sig större delen av anslagen till MAX-laboratoriet i Lund. Härvid har rådet helt frångått de normala procedurerna.
Femtio doktorander riskerar att bli tvungna att avbryta sin forskarutbildning. Sverige blir känt som en opålitlig samtalspartner. För Uppsala är det en stor förlust. En strimma av hopp finns i det, att beslutet inte gått rätt till, att det föregåtts av avancerat mygel. Vetenskapsrådets anseende kräver att det rivs upp.
